På Uppdrag av styrelsen i SVK/ Småland-Östergötland var jag på SVK/Västsvenskas viltspårprov och försök med danskt fullbruksprov 1-2 maj 1997.

Här följer en redogörelse för mina upplevelser under de här dagarna.
Jonas Kjellberg med flera tyckte det var tufft av Småland-Östergötland att skicka en Münster som representant, men jag vill nog påstå att vi kom hem med hedern i behåll.
Syftet med det här försöket var att få till stånd ett nytt svenskt fristående prov med championat möjligheter som kunde accepteras av danskarna så att provutbyte kan ske över gränserna.

1:a maj började vi med västsvenskas viltspårprov. Det gick bra för min tik - 2:a pris Ökl
och bästa ÖKL-hund.
Den 2:a maj startade fullbruksprovet kl 08.00 med presentation av deltagande hundar; 2 korthår, 1 långhår, 2 strävhår och 1 Münster.

De andra hundarna hade som sämsta merit 1:a ÖKL och lydnadscampionat och där stod jag med ett 3:e pris ÖKL. Det kändes fånigt och jag fick ont i magen av nervositet, eller kanske var det den sista wisky´n innan sängdags som "spökade".
Referenter var Herbert Birkler och Mikael Tham. Anvisare var de danska domarna Knud Riager och Ib Larsen.

Vi började med vattnet.
Tre änder lades ut i vass. Änderna skulle hämtas hem. Hunden dirigerades ut över ca 30-40 meter öppet vatten, innan den kom fram till den täta och grova vassen.
När hunden är på väg in med den andra fågeln kastas ytterligare en ut över hunden och det skjuts ett skott. Hunden måste lämna av pågående apport och sen hämta störningsfågeln, för att där efter dirigeras ut till den sista fågeln. Här bedöms vattenpassion/effektivitet, dirigering och apport.

Maximal poäng på varje moment är 4. poängen multipliceras sedan med en koefficient av olika värde precis som i våra prov. Jag fick 4 på vattenpassion och 3 på dirigerbarhet och 2 på apportering. Avlämningen gick lite illa för min tik. Tidningen "Jakthundens" fotograf var lite väl närgången. Samtliga hundar klarade momentet.
Nästa gren var rävsläp. Räven släpas 300 meter med två vinklar. Spårterrängen bestod av ett mycket stort och kuperat hygge med mycket ris och grenar, stubbar och annat bråte, men publiken och domaren kunde se hela släparbetet.

Vi hade två rävar, en på 7 kilo, den andra på 5.
Först strävhåret klarade sig bra . Nästa korthår tog räven, bar den en bit, men lade ned den och återvände till husse.

Ytterligare en hund gör samma sak. Nästa, som var ett strävhår klarade, om jag mins rätt, momentet.

Nu var det min tur. Det här blir inte lätt för Disa, en 51 cm hög och 20 kilo tung Münster.
Jag sätter henne på spåret och kommenderar "spår apport". Hon rinner iväg längs spåret och försvinner runt en kulle.

Efter några minuter, som känns som en evighet, förstår jag av publikens reaktion att hon är på väg tillbaka och hon har räven med sig. 20 meter från mig lägger hon ner den i ett vattenhål, lägger sig i vattnet och rullar runt. Dricker lite, sen reser hon sig upp och tittar på mig och ser ut som hon tänker; "Där kan du stå och svettas husse, nu är du bra nervös va!” Sen tar hon nytt tag i räven, baxar den backande upp ur vattnet, vänder om och kommer fram och sätter sig vid mina fötter med räven i munnen (svansen viftar lite lekfullt) och gör en perfekt avlämning.

Full pott-4 poäng. Tyvärr kom jag inte ihåg hur det gick för de återstående hundarna för jag gick i ett glädjerus en bra stund efteråt. Jo förresten, långhåret fick också 4 poäng.

Reglerna är sådana att man får två omstarter om hunden ej varit framme vid räven.

Har den varit framme, men lämnat den , blir det en nolla.

Hunden får ej heller lämna räven halvvägs, men får lägga ner den för att t ex vila eller ta nytt tag, men den får aldrig lämna räven. Ger man apportkommando eller liknande, blir det avdrag på bedömningen. Däremot får man berömma hunden när den är på väg in.

Nästa disciplin var "ro på post" och apportering.

Den här disciplinen skall likna klappjakt eller duvjakt.

Hunden sitter vid föraren, skytten står bredvid. Det kastas tre fåglar och skjuts 3 skott. Hunden skall sitta still i en minut innan den får apportkommandot.
Här bedöms att hunden kan sitta stilla på sin post och därefter utföra apportering samt, om det behövs, även kunna dirigeras.

Disa fick 4 på apporteringen och 2 på stillasittandet. Jag fick en 2:a för att tiken flyttade sig från vänster sida till höger sida om mig efter andra skottet (hon tyckte nog att det smällde väl högt så nära skytten), men brydde sig inte om det tredje skottet.
Under minuten efter skottlossningen upptäckte hon en väldigt intressant fjäder som låg vid mina fötter. Hon rest sig och åt upp fjädern....
Hon fick ett nytt sittkommando, därefter satt hon still tiden ut. Apporteringen gick bra, snabbt och fint, med bra avlämningar.
Nästa gren var fritt följ och avläggning. Detta skall symbolisera pürschjakt.

Hund och förare går en slinga på ca 100 meter med två vinklar.

Hunden skall vara lös och följa sin förare. Sen skall den läggas eller sättas.

Där efter går föraren ytterligare ca 100 meter från hunden. Hunden skall inte kunna se föraren och efter 3 minuter skjuts ett skott och efter ytterligare 3 minuter kallas hunden in.

Den skall söka upp sin förare och med så lite stöd som möjligt sätta sig vid honom.

På grund av tidsbrist provades inte alla hundarna, men de som genomgick detta klarade sig hyfsat. Ingen hund kom rusande efter skottet, men någon reste sig och gick några steg, men stannade.

Sedan var det vissa problem med inkallningen, eftersom det blåste kraftigt.

Föraren befann sig nere i vind och hundarna hade svårt att höra signalen och någon hund hade aldrig blivit inkallad från liggkommandot. Till dagens bästa hund utsågs långhårsvorsthen Lejonbackens Skruttan, förare Björn Hansson.

Förutom dessa discipliner ingår fältprov, viltspår och rapportering av klövvilt.

En prövning av skogsdel ingår också. På ca 1 ha skog skall hunden kunna ställa om sig och söka snävt ca dubbelt bösshåll från föraren. Området skall sökas av effektivt. Danskarna kallar det "snäppejkat".

Det diskuterades mycket under dagen.
Förslag som kom fram var att man skulle dela upp provet och köra bruksdelarna på våren och kunna ta med sig fältpoängen från våra ordinarie delade prov. Detta för att fördela provverksamheten under året.
Ett annat förslag var att provet skulle vara ett odelat prov och genomföras på två dagar, precis som i Danmark.
Det diskuterades vilt om vilka meriter som man skulle ha för att starta.
Några, inklusive mig själv,

Tyckte att om ett svenskt fullbruksprov införs, kan där även ingå ett stöthundsprov på rådjur (ni blir det till att hålla i hatten, det kommer att storma ordentligt kring det här förslaget), Med regler som att man t ex kan blåsa av hunden när den förföljt djuret maximalt 300 m.

Jag tror att man då kan stävja användningen av Odresserade hundar. Provet visar ju hur stöthundsjakt skall gå till.
Provet i Danmark är öppen för alla stående fågelhundsraser. Detta är ett prov som verkligen visar mångsidigheten i våra raser.
Utvecklingsgruppen hoppas kunna genomföra det första skarpa provet vid sekelskiftet.
Detta får inte rinna ut i sanden. Vi måste sätta oss ner och diskutera fram regler och annat som kan accepteras av danskarna och andra europeiska länder,

Så att eventuellt provutbyte kan ske mellan länderna.

Det kommer att skickas skrivelser och information till de olika lokalavdelningarna och fortskridande information ges också i Svensk Vorsteh.