Eftersöksstorrys
Här följer lite eftersöksberättelser där jag varit inblandad.
Tänkte fylla på efterhand som jag är ute på olika uppdrag.
Det är långt, snart har jag nog till en hel bok J
Det senaste eftersöket är det som hamnar här under och så i fallande
ordning.
-------------------------
-------------------------
17 augusti 2008 natt
Blev ett eftersök i natt
också.
Bock påskjuten vi 20.00 haket.
Tecknade inget i skottet, sprang bara iväg men såg ut till att sakta farten
sista biten in i skogen.
Va där strax efter 22.00
Två hudar med, men satte spårlinan på ugnhunden.
Såg direkt på bägge hundarna att det luktade mycket intressant.
Den gamle vibrerade i hela kroppen ungefär som de hade varit 25 minus..
Den svarte drog våldsamt i linan.
Brydde mig inte om att göra skottpaltsundersökning utan lät bara hunden gå
iväg.
Nja.. sa skytten de där är fel bocken sprang här o så vinklade han in i skogen
en bit fram, pekade han.
Då började den svarte o lugga bocken som låg 15 m bakom skottplats.
Skulle tro att den gjort en U-sväng efter skott.
Enkelt o snabbt uppklarat, lite synd att de vindade rådjuret men de är ju inget
o göra åt.
Men Wachteln kommer nog inte förlåta mig på ett par dar för hon inte fick
spårlinan på sig...
-----------------------
17 Augusti
Sköts på en kulting i morse.
Kom sugga med 7-8 kultingar i släptåg över en ledningsgata.
Killen sköt på sista större kultingen.
Långt håll var de enl skytten, betydligt längre än han trodde..
Lätt panik utbröt i skottet o hela gänget kom över ledningsgatan 2 ggr till,
sista gången 2 m från tornet.
Andra vändan fälls en kulting i diket, men ligger o spratlar så han skjuter
igen.
En träff fram o en bak o på vattenytan i diket flyter tarmar upp..
Den blev i alla fall på plats..
den
kultingen va liten oxå..
Första var säkert bom trodde fler gubbar..rörligt mål o kanske 100 m.
Lätt skottplats undersökning gjord men de hittade nog inte skottplats..
Ringde in polaren med rutinerade laikan Raja.
Om nu kultingen var oskadd så kunde vi iallafall ha lite grisjakt tänke vi i
smyg.. ![]()
Störtregnat hela morgonen o gör fortfarande..
Vi belsöt att ta oss fram till skottplats från motsatt håll så raja fick de
påskjutna grisarnas doft i näsan först så vi slapp störningen med den andra
skottplatsen o all grisdoft..
Vi satte på raja spårlinan och lät henne söka med början ca 200m från tornet.
Efter 70 m drar hon snett bakåt mot där vi kom ifrån o där låg en stendöd
kulting men en träff långt bak.
Ca 5 m från ledningsgatan...
Gissar på att de va sådär 150m+ som killen skjutit på grisarna försat gången.
Pilen visar hur kulan gått.
-----------------------
16 augusti 2008
KL 16.26..
Är så jävla trött på allt nu...
Morgonen började iofs bra men 2 fällda grävlingar av undertecknad.
En på 4m håll o en på 2m från höften.. tur man har drilling.
2 misslyckade eftersök i morse.
en på kronkalv o en på råbock.
Har nu 2 totalt slutkörda hundar.
Kornkalven rätt säkert träff i någonstans i halsen.
Maximal otur, hunden fastnade i ett jätte dike med dy.
Blev efter någon minut innan hon kom loss, körde kalven 1,5 km fågelvägen
söderut.
Körde runt och släppte på 2 hundar o då gick en rävj-vel upp framför hundarna o
så va de rävdrev en stund i värmen..
Nu går de vidare med en laika. tyvärr tror jag inte det lyckas.
Rådjuret träffat i ena skinkan, skarpsprungen mycket säker vorsther har varit
ifatt o efter 2 ggr men inte lyckats få fatt i bocken.
Kronklaven blödde rätt ymnigt men verkar inte lagt sig.. hittar ingen lega? men
ett ställe strax innan kontakt var det mycket blod i mossan.
Har någon bild men oklar inte trixa med de nu.
Måste äta, inte lätt o leva på redbull en hel dag...
Kl 17:20
Mätt o lite goare nu..
Skott mot halsen är fullständigt åt h-lvete..
och ..Jo killlen är "hängd"...
60 m stillastående snett ifrån skytten. riktpunkt mitt i halsen, kalven ryckte
till i skottet och stack iväg i samma riktning som hind o hjort.
Fick kontakt med kalven 200m fågelvägen från skottplatts men det såg som sagt
ut som den stått upp hela tiden?
inget slem eller sånt som tyder på luftstrupe, mörkt muskelblod men inte någon
pulsåder iallafall, borde förblött på den tiden innan vi var där.
En skymt sågs av kalven när den stack o de gick undan...
Fick loss 2 hundar men wachteln satte sig som sagt i diket o den andra är inte
så rutinerad o dröjde sig kvar o for runt..
Utan dydiket så tror jag att det lyckats nu blev de efter rejält och lyckades
inte komma ifatt.
Bocken gick jag först på med wachteln men insåg efter 60-70m att jag nog skulle
ringa in en ersättare.
hon bara stannade hela tiden o såg ut o säga snälla husse nu åker vi hem..
på med ny o frisk hund + vorsthern, vi fann legan o så reste vorstern efter
lite om o men.
Jag tror nog att kulan ev tagit ena skinkan långt bak, bakom lårbenet ev en
konturträff i arslet...
Skytten såg en blodfläck i bakkant ena skinkan.
Han stötte i ribban i tornet samtidigt som skottet gick, blev en ljudlig klonk
o bocken drog iväg samtidigt o så blev han våldsamt efter..
Är nu lite orolig att kvällens händelser kommer handla om gris...
inget bra alls med trötta hundar..
har kollat med ersättare så det fixar sig förhoppningsvis ändå.
Men själv ska jag ligga i badet åtmindstonde tills telefonen ringer...
Kl 19.30
Mycket gladare nu...
Iofs han jag bara torka till lefter badet o så ringde mobben igen, benskjuten
råbock precis utanför byn.
Hoppade i torra kläder o så iväg.
30 min senare så skrek bocken unghunden var den som han ifatt först men fick
givet bra hjälp av wschteln.
Tror att jag kommer få en jäkla bra eftersöks hund i unghunden.
Släppte rätt tidigt o wachteln lullade iväg o vände tilbaka men den svarte var
taggad o smågläfste så jag släppte henne oxå.
väldigt praktiskt o ha en hund som väcker på 1 timmes gmla slag.
Bara til o dra sig efter o så kom påsticket/vrålet o efter några hundra m så
vart de stopp.
Träffad i vänster framben under bringan.
Bilder kommer men ska dricka lite kaffe o ta en blåbäsrspaj me familjen.
Kl 20:16
Jahapp..
Kaffet urdrucket o pajen lagt sig som bommul runt midjan..
Väntar på nästa samtal...
In me bilder..
Först de bägge grävlingarna i morse
Första vid krysset framför bössmyningen andra vid nästa kryss.
BLodfläcken där Hjortkalven stått o nä jag tog ingen bild när vi var där första
gången..
Bocken ikväll, syns nog vilken hund som är tröttast...
Benträffen..
Så nu hoppas jag mobilen är tyst tills i morgon iallafall..
men den risken är nog inte så stor.. börjar strax hetta till när folk börjar
dra sig hemmåt o så har vi ju grisarna...
Men vi hoppas på lite sömn iallfal til 03.30...
-----------------------
2008-04-21
Så vart unghundens andra
dödsök avklarat.
Blev väl egentligen lite
väl sent inatt..
Klockat nassarna vid 01.00
ett par nätter.
Kom hem rätt sent efter en
kurs igår och konstaterade att jag skulle hinna ut till åteln i lagom tid, ca
12.00
Var bara hemma emellan o
hämtade långkalsonger, hundar o bysse.
Trevlig natt, bra måne,
ugglor som tjoade o räven vart lite skrikig också.
Tycker fortfarande att de
låter hemskt när de skriker… hua..
Så knakade det till vid
01.18 och en svart klump kom ut.
Den var jäkligt nervös,
troligen en gylta.
Ingen galt iallafall.
Så kommer 3 till fram o
det är tumultartat en stund, de far hit dit.
Ingen vill äta bröd de
letar bara säd.
Får läge på den minsta och
som det såg ut ljusaste gyltan när den passerar kojan på 10 m håll.
Måste vara ett skjutbat
djur hade jag resonerat mig fram till vid det här laget.
Bländas av myningsflamman
och ser inte ett skit vad som händer.
Tyckte jag hörde något
grisskrik efter skott.
Hade glömt hörselskydden i
bilen så i öronen satt ett par bortskurna hörn av filten jag hade om benen.
Hjälpte inget vidare, tjuter fortfarande i öronen.
Tinnitus har nog kommit
för o stanna…
Plockar upp ficklampan o
lyser ner mot skottplatsen.
Ser blod, så det tog i
alla fall.

Går ner och konstaterar
att det tog bra , tydlig lungträff.
Hämta unghunden i bilen
och spårar ca 70 m så ligger nassen där.
Kunde följt spåret utan
hund, va mycket blod de finns i en gris…

Men jagar ju o skjuter för
att få några dödsök till unghunden i första hand.
www.niklasaren.se/film/april34.wmv
Lite fin rödbrun gylta på
57 kilo.

Blev lite tråkigt för
gyltan hade 3 foster i sig.
Antar att det saknas en
gammal ledarsugga.
Skulle tro att de andra 3 grisarna
också var hondjur men inte så mycket äldre än den jag sköt.
Säkerligen betäckta
allihop.
Vi har då inte skjutit
någon sugga alls på säsongens 20 grisarna.
Inte innan heller för den
delen.
Jo föresten det fälldes en
sugga av misstag för ett par år sen.
Den markbit jag satt på
inatt ligger ner mot gränsen till Blekinge.
Sugga kan ju trillat dit
var som egentligen. Trafiken kan ju också va orsak.
Var inte hemma förrän
03.30 så lite sliten är man alt….
Nu blir det bingen några
timmar innan ungarna kommer hem.
-----------------------
08-03-25
Sköt en liten nasse nu
ikväll.
Vägde sådär 45 kilo
levande.
Var en rejäl galt framme
precis efter jag satt mig vid 18.30.
Såg ut till o vara en 150+
nånting.
J-klar va maffig han var
och extremt försiktigt, skymtade rejäla betar också.
Faen att det inte är tid
för sådana nu, men hans tid kommer nog va de lider.
Han stack ganska omgående,
varför vet jag inte. Behövdes nog inte mycket för att en gosse i hans kaliber
ska ana ugglor..
Sen kom en råget som,
skulle smaska lite gottis också, men när hon så flydde fältet så trodde jag
först att galten var på väg fram igen men det visade sig vara 2 suggor o 2
årsgrisar.
Efter en liten stund så
var den minsta fri och skottet gick 18.45.
Såg att den jag sköt på
drog iväg åt annat håll än de andra tre.
Skottplatsen såg ut såhär.

3 m bort i löpan låg denna
bit.

I skogskanten så hade blod
stänkt långt upp på grenarna.

Fasen va det ser ut på
snön.
Ett perfekt tillfälle att
låta unghunden göra sitt första staplande dödsök..
Filmade lite och klippte
ihop det till följande filmsnutt.
www.niklasaren.se/film/blakieogylta.wmv
Ser väl inte sådär tokigt
ut men ni ska veta att hon tyckte det var skitläskigt tills vi var framme vid
gyltan.
Nu är hon inte mer än 9-10
månader, född 1 juni så vi är nog i värsta ”spökåldern” än.
Men som jag lärt känna
henne så lär nästa dödsök gå 100 % bättre får vi hoppas..
-----------------------
08-02-14
Deppigt..
Man kan ju inte bara
skriva av sig om det som går bra, känns så j-vla tråkigt när det skiter sig.
Skulle åkt med tanten till stan o shoppat.
Det slapp jag, men tanten var inte lika glad åt det som jag..
Påkörd gris nästan inne i
samhället.
Ringde jakträttshavarn men han ville gärna sova en stund (jobbat natt) så jag
tog på mig det hela själv till en början. Tänkte i alla fall spåra några hundra
m.
Enl föraren så trilla grisen omkull i diket, reste sig och ruskade på sig o
stack iväg i riktning mot stora vägen.
Den såg ut till att klara sig bra sa han.
28:an, järnvägen och gamla infarten till samhället ligger med ett par hundra
meter mellan.
Vem vill släppa hund där.. ingen normal hundägare kopplar loss skulle jag tro.
Annat än en idiot som jag… ![]()
Hittar platsen 75 m från närmsta hus, sätter tiken på spåret o det bär iväg.
Efter bara 200 m så markerar hunden att hon vill bli släppt, sätter sig och
smågnäller.
Jag mitt dumma nöt kopplar loss utan betänkligheter av gammal vana…
Så står jag där med GPSen i näven o glor på displayen.
Jycken följer järnvägen in mot samhället.
Vinklar lite väster ut sen verkar det stå stilla.
Hör inte ett skit för lastbilar o annat far som fasen på 28:an.
Förflytta mig efter några min, när jag väl inser att hon fortfarande är på
samma ställe.
Då hör jag några skall, hör att det är gris hon skäller på. Faen att det inte
är skallindikator på GPS:en
Sätter fart och möter hunden efter en liten bit.
Hennes vana trogen så ska hon förmodligen hämta husse, möjligt att det är
bringsel träningen som gjort att hon dummar sig på detta sätt.
Hon bara rundar mig och drar i riktning mot där hon skällt.
Då far ett rådjur upp framför oss…
Helvete också, fullt drev, givetvis.
Inget o göra bara vänta på att hon släpper o kommer tillbaka.
Att stå och följa ett drev på displayen som går in mot samhället över den gamla
infartsvägen vänder tillbaka över den vägen igen och går över järnvägen och ut
och över 28:an är inget jag vill göra om…
Dessutom går hon samma vända tillbaka.
Fy faen för o stå o se ikonen för jycken passera alla vägar.
Hon klarar sig och kommer in rundar mig och kastar sig in i slånbuskaget jag nu
står 40 m från.
Vrålande ståndskall på nasse igen.
Hon far som ett skållat… omkring i hagtorn/slånbuskaget som är säkert 100
kvadratmeter stort.
Jag kommer inte in.
Försöker förflytta mig i sidled. Ser hur buskaran rör sig någon m framför
hunden.
Ett utfall kommer, jyckens röda väst ser jag flyttas snabbt åt vänster i en
reträtt, då fastnar västhelvetet.
Någon hundradelssekund senare så får den hjälp loss av troligen vuxen fru gris.
Hunden skriker otäckt.
Ser bara skuggan av grisen och hur buskaget rör sig och hinner inte få skott
på´n.
Totalt omöjligt, vet inte var hunden är.
Då blir det sken, hund efter och jag rusar utav h-vete jag med.
Glömt att jag gick över en taggtråd precis innan så jag får översta tråden rakt
i bröstet och av bara farten så åker ett par stängselstolpar också..
Krånglar mig loss och hänger efter.
Hund och gris rör sig söder ut mellan vägen o järnvägen, men kontakten med GPS
verkar dålig. Antennen bruten, eller om fru gris bet av den men det är väl inte
så troligt...hundfaen lyckades iallafall ha den hel i 30 min...
Jag kommer ut på en tomt, lite konfunderad. Ringer upp jakträttsinnehavaren och
säger att vi måste ha en ståndhund, han har en lajka och är där en kvart efter.
Min hund har jag nu lyckats koppla.
Vi försöker sen få kontakt med grisen igen men lyckas inte alls.
Känner inte till hur den andra jycken fungerar men idag var den inge vidare…
Min jycke spårar iallafall ut löpan fram till strax innan en järnvägskorsning.
Där tappas spåret o trotts att vi spårar av alla kanter på järnvägen, 28.an och
den gamla infarten så hittar vi inte en enda spårstämpel. Visst jycken markerar
på flertal ställen men inga grisspår som vi kan se, verkar vara gott om rådjur
intill samhället också..
Vet alltså inte vart grisen tog vägen efter det.
Möjligt den gått på banvallen eller vägarna, är en trevägskorsning + en väg
parallellt var sida järnvägen.
Ringer upp ett par andra ståndhundsförare, men att släppa löshund i det området
är inge hit så de avstår gärna... ![]()
Vet att jag kan hämta en mycket duglig jycke vars husse är på sjön.
Ringer upp honom och får lov att låna henne om jag vill.
Det hade varit en lätt match för den hunden, men hon bör få gå lös isåfall.
Men när jag tänkt igenom det hela så vill jag inte ta det ansvaret för en
annans hund i detta hårt trafikerade område..
Jag avbröt, markägaren skulle försöka en stund till.
Var själv tvungen o åka hemåt med tanke på barn som skulle hämtas från skolan.
Var på plats i 4,5 timme de får räcka..
Kommer inte ta en sån idiotisk chansning igen..
Det är helt enkelt inte värt det. Ingen ersättning, eller hjälp med ev
självrisk om det går illa.
Pengar är iofs en klen tröst om hunden blir påkörd.
Funderat lite nu ikväll, inget blod alls vaken i spåret eller i legan vad jag
kunde se…
Lyckades inte komma in i slånet så jag såg legan ordentligt.
Mycket torra löv på marken brukar vara lättare o se ev blodstänk då.
Inget annat än spår på vägen, inget från bilen, nassen gick på alla fyra enl
föraren.
Fick det även kvitterat på spårstämplarna som gick över tomten 5m från
farstutrappan på framsidan av huset, marken var uppgrävd en bit, ny väg över
tomten eller om det var fjärrvärme grävt eller nått. Räknade in alla
fossingarna där i alla fall..
Från olycksplats till lega var det när jag kollade lite noggrant ca 500m
fågelvägen.
Olyckan var omkring 7 på morgonen. Jag var där vid 8.
Tror att grisen legat ca 1.45 timme i sårlega innan den gick loss.
Bilen, en 4wd pick upp. Grillen var inbucklad. Vet inte vad för plåt det är i
sånt, eller hur mycket det krävs för att buckla bågen.
Såg inte bilen själv.
Sträckan till sårlegan talar ändå för att den var rätt allvarligt skadad.
Men då är det invärtes på nått vis.
Det enda positiva med förmiddagen är att vi fick ut grisen från samhället…
Bor 2 barnfamiljer 150 m från där grisen låg…
Men det känns riktigt deppigt att behöva lämna den åt sitt öde.
Jakträttshavaren tog sen över men jag tror han också gav upp
---------------------
Tråkigt så in i h-vete.
Påskjuten liten gris igår 080118
Sugga + årsgris? Framme vid skott tillfället.
Benbitar på skottplats, lite hår, små kött bitar, lite fett.
Spårade en bit och hittade mer benflis.
Någon bit såg ut att komma från led.
Antar eftersom håret inte var kort som längre ner på benet att
kulan gått i övre leden i frambenet och ut under bringan mellan frambenen.
Gissar givetvis med vägledning av det jag hittade..

Ståndhund släpptes, för mig relativt okänd hund men ska vara bra
enl ryktet.
Jycken försvann rakt ut mot en STOR igenväxt sjö.
Inga skall inget ljud, allt tyst.
Pejlade flera ggr men det verkade som hunden var på samma ställe
ute i sjön.
Så kom 4 skall.
Är grisen död eller ligger ner så händer det att han bara står o
vaktar bredvid o ger inte ifrån sig några ljud fick jag reda på.
Vi tog ut riktning och började gå, när vi så kom ut i
sjöhelvetet så kopplade jag loss wachteln från spårlinan.
Hon försvann hon också efter en stund.
När vi så närmade oss där vi trodde ståndhunden befann sig så
börjar min tik skälla.
Vi satte fart, eller så fort det nu gick i den där skiten…
Ett par timmar i denna miljö e inget kul…
http://www.niklasaren.se/film/natt.wmv
Hunden/arna tystnar och vi möter dem efter en bit.
Nu regnar det rätt rejält också.
Mitt kräk far omkring o grovskäller lite här o där.
Ståndhunden far iväg en bit enl pejlen och kommer sen tillbaka.
Vi lyckas inte få kontakt med grisen igen.
Funderar på om den tagit sig ännu längre ut i sjön och drunknat
och sjunkigt i dyn.
Vi börjar återvandringen men går nu runt och på fast mark
tillbaka.
Tar om spåret igen från skottplats och det visar på samma
riktning ut i sjön den här gången oxå.
Troligt rätt gris o rätt spår.
Vi bröt, vad som sen skett idag vet jag inte.
O inte nog med att de hela sket sig så tappade ståndhundsföraren
sin piplampa/eftersöklampan.. Kan ju bli ett intressant fynd för någon arkeolog
om några tusen år..
Och så idag gjorde jag o
tiken en kortare spårning på kronspetsen som sköts för wachteln idag.
Eller spårning… hon vindade den, nästan ståendes på bakbenen
fram till hjorten.
Lite kul var det ändå… killen som sköt sa att det låg ragg på
skottplatts..
De va älghår han hittat.
Ovanlig träff för o va kronvilt om den tappar älghår sa jag…
---------------------
Nu börjar jag bli trött på de här skitgörat… :?
Kördes på en gris i Lördags kväll.
Hade kalas med fruns släkt… fick ge mig iväg hastigt igen.
Bilisten var en skitsur ”kärring” som mest tyckte jag var dum
som inte brydde mig om att hennes bil skulle bärgas från platsen för den
startade inte.
Försökte få en vettig o klar beskrivning om var hon kört på
grisen.
100 m från en vägskylt fräste hon, ser den tydligt å grisen
sprang åt det håll skylten pekar.
Tröttande på gnället o la på luren o ringde upp polaren med
lajkan Raja.
Åkte ut någon timme senare då bilen var bärgad.
Satte ut varningsskyltar o så spårade vi av diket på den sidan
om skylten där vi förstått att det skulle vara.
Vägverket hade ”hyvlat” av sidorna i diket så det gick himla
lätt o spåra.
Hittad 4 jämnstora grisspår upp på vägen o över den.
Såg dock inte ut som om någon haft mer bråttom eller så på
motsatt sida.
Som vanligt pekar spåren åt andra hållet än va föraren påstod.
Tog min tik i spårlina o lajkan i koppel.
Raja var helt till sig o stod på bakbenen mest hela tiden.
Wachteln tog an spåret men syntes att grisen inte blöder för det
var inget sånt där sug i spårningen.
Efter kanske 100 m så vill föraren till lajkan släppa för hon
var j-klig o hålla i koppel i den täta planteringen.
Bilarna körde som faen på vägen trots skyltar varningsskyltar
”Eftersök pågår ”.
Ståndhunden släpps o efter några minuter så hör vi en hund
bortåt by i vägens längdriktning.
Men det låter inte som rätt hund.
Pejl plocks upp skallindikatorn blinkar till några ggr.
Vi går ut till vägen igen för o sätt in hund i bilen.
Vid min bil stå ren annan bil o ut hoppa en kille som lite
hispigt säger att det är en hund i diket 200 m bort som skäller på en gris i
diket.
H-velte bilarna far som idioter fram o tillbaka.
Vi slänger in tiken i bilen o rusar bortåt vägen hela tiden
blinkar vi men lamporna o viftar med dem.
Lyckas få stopp på 2 bilar som givetvis undrar vad va som står
på.
Hund på vägen! skriker vi.
Hittar Raja luggandes 55 kilos död nasse i diket o vi kan pusta
ut.

200 m på ”fel” sida skylten har hon kört på grisen o på motsatt
sida mot vad skylten pekar låg den.
Hon måste ha j-kligt bra syn o dessutom sett skylten i
backspegeln…
Troligen har grisarna tidigare gått över vägen där vi hittade
spåren o sen när de skulle tillbaka så blev en påkörd.
Börjar som sagt bli rätt sur på dehär skitgörat!!
Jagade idag o de var betydligt trevligare.
Mycket älg i såterna, 3 tjurar 1 ko med kalv i samma såt o
klaven fälldes för min Wachtel tik.
Totalt sågs 7 älgar på 3 såter..o vi hade bar en hund med..
Älg ska jagas med Wachtel..
8)
:wink: :roll:

---------------------
I Torsdags morse var de ju ett påkört rådjur som förmodligen var
hyfsat friskt.
Framåt 21 så ringer ett par killar som var ute på en älgolycka.
Mycket rutinerad ståndhund misslyckades totalt att spåra, även försök med den lös
gick inte.
Frågade frugan lite snällt om det var Ok o dra iväg igen..
Ja här gör du ju ingen nytta ändå! fick jag till svar...
Ok! jag åker o hämtar en annan jycke o tar med min wachteln oxå.
Älghår i diket hade de hittat o vart älgen gått ner var oxå klarlagt.
Intryckt vindruta på bilen, vuxen älg varit uppe på motorhuven, kanat ner o
legat o sprattlat på vägen men kommit upp omgående o sprungit iväg åt det håll
vi gick in.
Regnat hade de gjort och gjorde mest hela tiden.
Tog karelaren i spårlina o så markerade han tydligt spåret o vi gick iväg.
Kom fram till samma ställe där föregående hund brutit o 40 m längre fram så
blev allt helt knas med karelaren.
Totalt ointresse. Lyfter på benet o luktar på den andre jycken skit osv.
Fattade nada, men vi slog iallafall flera ringar o hittade en j-kla massa
älgspår överallt både efter vuxna o kalv.
Troligen har älgarna varit i området en längre tid.
Beslöt bryta o vi gick tillbaka till bilen, plockade ut min byracka o å tog vi
o provade med henne o karelaren i koppel.
Gick även i fel kant o kontrollerade så vi inte var på fel sida.
Wachteln markerade likadant som de andra 2 jyckarna o spårade fram till samma
ställe men redde ut det hela o vi kom en bit till.
Marken var vattensjuk direkt från vägen men nu kom vi in i ett STORT
översvämmat området.
Från 5 cm o ända upp till halva låret ibland, troligen dike där iofs.
I detta vatten land så tappade tiken spåret och vi lyckades inte komma vidare
Vet att detta område sträcker sig några km och så slutar det så småningom i en
sjö.
Släppte karelaren som sista utväg men han hittade inget som var intressant.
Totalt lullade Vi bortåt 5 km, ena kilen hade GPS Astro nånting o hade koll
på´t.
Ja självklart var det inte 5 km i spåret…
Jag kunde inte göra så mycket mer o vi var överens om o bryta.
Det man ev kan skylla misslyckandet på i detta läge känns som bristande
hundmaterial o då syftar jag på alla 3...tyvärr.
Vittring o sånt späs naturligtvis ut av regnet o med vatten överallt så var det
mer än vad min tik fixade.
O så nu Fredag morgon ringer en av killarna i gruppen, vuxen älg påkörd i andra
änden av kommunen.
Hämtar polarns karelare igen (killen var i stan o shoppade med frun) och tog
givetvis med min i tik i bilen oxå!
Hittade platsen, parkerade och satte ut varningsskyltar.
Bilen ska ha bärgats från platsen och älgen ska ha gått öster ut enl förare o
polis.
Hittade lätt vart älgen ramlat ner i diket men där var oxå tydliga spår upp ur
diket o på andra sidan vägen väster ut.
klart vuxen älg o bråttom har den haft oxå.
Inga kalvslag i väggrenen öster ut fans inga spår alls.
Hade egentligen velat vara 2 om dehär en som hållit ståndhund i koppel i jag
med tiken i lina men det var inget o göra åt nu.
Tog karelaren i spårlina med lånad knut eden pejl på oxå.
Jäkla vilken skillnad de var på spårintresset idag.
Hyfsat lätt o få kvittering att jycken höll spåret för älgen hade haft bråttom
ordentligt.
Efter sådär 400 m så ser jag lite hastigt att de var samla mycket spår uppe på
en liten knutte.
Jycken drog ordentligt i lina så jag beslöt o koppla loss o hoppas på det
bästa.
Undersökte aldrig legan/ståndplatsen på kullen...dumt nog.
Efter 5-10 min så hör jag ståndskall en bit bort och gick lite långsamt mot
skallet.
Missbedömde avståndet rejält, kom fram så jag såg en asfalt väg framför mig o
fick för mig att det var vägen jag gått in från.
J-klar måste se till så hunden inte blir påkörd o så gick jag upp på vägen.
Det var som väl var en mindre trafikerad stickväg o nu fick jag se svansen på
hunden 70 m in i tallet.
Gick ner på knä o såg 20 cm av några älgben.
Tog sikte där jag tänkte mig bröstet, då börjar djuret röra sig och jag kan
svagt se som en skugga av kroppen på älgen.
Följer med o ska precis kröka fingret, rent håll?.. sällan varit så mycket skog
ivägen..då ser jag en liten kalv komma några m bakom.
Håller inne skottet o vet inte riktigt vad jag ska göra.
Ekipaget drar iväg några hundratal m o så blir det fast igen.
Kunde inte se om den vuxna var skadad o kalven verkade frisk.
Ringer upp sambandscentralen o försöker ta reda på mer ang olyckan med de har
inget noterat om fler älgar.
Förklarar att jag tror det är kon som är påkörd o hör med dem hur jag ska göra.
Nja.. jag är ny här svara killen på stationen, och jag vet inte så noga.
Ähh.. vi skiter i det så länge, sa jag.
Ska försöka få tag på de som har jakten istället.
Ringer upp ägaren till karelaren, han var nu på väg hemåt och älgarna stod
förmodligen på deras mark o där var fri kalvavskjutning.
Efter en stund så är han på plats. Vi åker runt för o komma i rätt vind men det
är bökigt.
vinden snurrar nått förskräckligt.
Vi tar oss in o ser kalven 30 m bort men kan inte se kon.
Kalven ser frisk ut o polaren är osäker på om vi är på ett b-licensområde eller
på deras.
Vi båda tänker inte på att kalven är så extremt liten, inget o jämföra med,
varken hund eller ko syns.
Kon måste ligga ner, kalven betar o drar sig undan åt vänster.
Ser jycken skälla i riktning mot kalven men det måste var den liggande kon.
Då reser sig kon upp och vi kan tydigt se att den är skadad, skakig i
rörelserna.
tydligt att den har ont.
Hunskrället gapar på men står snett bakom arslet på kon.
Blir stående med bössan till axeln i flera minuter o inget ändras.
Kon blänger o jycken skäller från samma plats.
Tar upp min kamera o ger till kompisen som tyvärr inte fick igång den.
Kon tar ett steg o hunden hoppar iväg 5-8 m åt höger o jag skjuter direkt i
bröstet på kon.
Hände absolut ingenting... inte en reaktion på skottet eller träffen.
Ryckte inte ens till, höll direkt i halsen o gav henne en oryx till med bättre
resultat denna gång.
Fick tillbaka min kamera o så blev det en lite filmsnutt när vi går fram.
http://www.niklasaren.se/film/dec53.vmw
Låter kanske lite stirrigt med inkallning av hund o så men hundägaren tyckte
att älgen blinkade o ville avfånga utan att hunden var precis intill men kon
var redan död.

Vi letade upp vägen och konstaterade att det var på "rätt" mark
alltså var kalven skjutbar inget att fundera på.
Vi hade ändå stått o pratat, ringt i mobil osv där kon låg och när vi gick upp
till vägen 150 m bort.
Nedanför slänten där vi kommit in åp ståndet o det hållet kalven gått var det
storstammig skog.
Bestämde mig att smyga efter och försöka få kontakt med kalven.
Gick hur bra som, såg den i ett litet kärr 70 m fram o så blev jag av med 2
skott till.
Kanske lite onödigt o skjuta 2 skott men jag var rätt trött på å leta älgar vid
de här laget...

Kom hem allt för sent o hade lovat lilla frun o fixa en del hemma inför
lördagens kalas..
O så började jag jobbet o ska jobba till 10 lördag morgon..
Hmm undra hur mycket man kan ha på minuskontot...
Har svårt att tro jag hinner komma på plus innan Augusti 2008...
Tips någon??
---------------------
Trafikolycka rådjur 061207
Olyckan ringdes in vid 9 i morse o jag kunde inte ta mig dit förrän halv 3
eftersom jag jobbade.
Försökte ett få tag på någon annan som kunde åka ut men de va kört.
Markägaren fick jag tag på och han var och kontrollerade diket men hittade
nada.
Kom dit o tog tiken i spårlinan o hon markerade var kollisionen varit och tog
an ett spår norrut.
Var en smålandsgärdsgård på ena sidan o fårstängsel på den andra med taggtråd
högst upp.
Knappast svårt skadad tänkte jag om den gått över något av dessa staket utan
att jag ska hitta något spår av det. Inget syntes av blod, hår eller annat vid
vägen eller i spåret.
Enl. föraren så hade rådjuret sprungit in i förardörren o det var hår på
dörren. En lite buckla var de också. Smal 70 väg förbi ett par gårdar.
Krypa under går givetvis men tror nog djuret hoppat i förskräckelsen.
Spårade iallafall norrut över en hagmark o in i skogen så verkade hunden tappa
intresset.
Släppte henne o hon drog iväg en kort runda.
Rådjuret skulle kommit från södra sidan, efter kollisionen visste inte föraren
vilket håll den tog.
Hmm.. gick tillbaka till vägen och gick på insidan söder om fårstängslet där
hon tar an ett spår mitt emot det andra o så bär det iväg söder ut över den
hagmarken ca 250-300m kommer till stängsel igen och jycken sätter sig som hon
brukar när hon har vindvittring av djuret.
Tänkte att det var lite märkligt men kopplade loss o lyfte på staketet så hon
kunde komma under o hetsade iväg henne med, JA! ta den då!
15 sek senare så blir det fullt drev rakt ut, försökte hänga på, dum som jag
var så hade jag inte satt på henne pejlen. ![]()
Kom fram till en å o blev något blöt innan jag var över.. ![]()
Hörde hunden i kanske 5-7 min innan det var utom hörhåll.
Fortsatte o springa i samma riktning men hörde henne inte mer.
Möte tiken efter sådär 10 min och gjorde en översyn o leta efter hår, blod
eller tecken på att hon tagit rået men hittade inget.
Tror inte hon lyckades komma ifatt.
Vilket indikerar att djuret rör sig obehindrat, Ben eller inre skador så hade
hon tagit det omgående är vad jag erfarit förut under säsongen.
Speciellt eftersom det legat ostört i 5 ½ timme.
Men risken är ju att käken, nosrygg, ögon eller nått är skadad o då svälter den
förmodligen ihjäl.
Frågan är hur pass en ev käk/nos skada påverkar ett rådjur i flykten?
Borde inte hämma framkomligheten annat än möjligen värk eller desorientering,
syn eller nått.
Känns inte sådär bra att lämna djuret men jag tolkar det som det bör vara rätt
friskt även om den tydligen tagit lega inom 300m.
Sen finns givetvis chansen att det var ett annat djur hunden reste men det
känns ändå som det var rätt djur.
Snackade med markägaren o bad honom hålla lite extra koll på de rådjur han ser
däromkring.
Brukar visa sig rätt snart om något djur har problem med foderintaget.
Tycker allt visar på nästan oskatt djur med reservation för ev skada i huvudet.
Möjligt att djuret lagt sig med en jäkla huvudvärk o inte mer?
---------------------
Viltolycka älg med 161107
Inget o berätta egentligen men fick
i alla fall skjuta kvigan efter 200 m spårning.
Den låg och tryckte likt en hare.
Bilen fick vindrutan krossad annars
så såg det inte så farligt ut med bilen.
Ingen hög hastighet med tanke på
väg o halka.
Älgen hade varit upp på motorhuven
och trillat ner på rygg och landat på en stor sten i diket.
Flera älgar passerat, sågs 2 till
under tiden killarna i bilen väntat på oss.
Jävla massa älgspår överallt.
Hittade blod på vägen och denna
våldsamt spretande spårstämpel.

Älgen hade gått tillbaka över
vägen.
Såg ut som den kolliderat med en
telefonstolpe.
Älgspår överallt, polaren satte
karelaren på spåret å så gick vi iväg.
Jycken la sig i
”vittringskorridoren” 25 m ner i vind från spåret och jag gick på spåret.
Lätt o följa tom utan hund, lite
bloddroppar emellanåt.
Ett ben släpade tydligt i snön
också.
Efter 60 m hittade vi första legan
o sen en till o i 3:dje så låg kvigan o tryckte som en hare.
La rödpunkten i nacken på kvigan,
tryckte av och så var lidandet över.
Träffade 5-7 cm fel mot var jag
siktade… men såhär efteråt ser det rätt bra ut….

Älgen såg nästan oskadd ut inuti
när jag tog ur men längs ryggen kring filen var det rejäla blodansamlingar i
hinnorna.
När vi flådde syntes inte ett enda
blåmärke på hela älgen.
Ända synliga skadan var mitt
kulskott.
Rätt märkligt, men jag tro att
blodansamlingarna på insidan längs filen o bakåt indikerar kanske att höftleden
hoppat ur eller någon skada i ryggen.
Men förlamad har den inte varit
eftersom den gick och inte kröp eller släpade sig iväg.
Det hade garanterat synts på
spåren.

---------------------
Märkliga klövar!!?
Sköts ett rådjur häromdagen, fick
ett framben avskjutet.
Jycken kom ifatt och tog det så jag
kunde sticka det när jag kom fram.
Himla trevlig jakt ihop med en
polare.
Tackar Christian H.
Såhär såg ena framklövern ut. Var
bara en ”klövtå” som hon gått på

Trodde först att det var en gammal
skada men när man tittar på bakfoten så kan det inte vara annat än missbildning
sen födseln.

Frambens träffen såg ut såhär.

Tyvärr tuggade jycken söder
baklåret, verkar var en olat hon lagt till med sista 2 ggr hon gått ifatt och
dragit ner rådjur.
J-kla tråkigt men vet inte riktigt hur
jag ska komma till rätta med det nu när hon är 4 år.
Men huvudsaken är iofs att hon tar
o får stopp på skammat djur.
Hon har nog fått smak på
rådjursskinka…
--------------------
Skit piss o vademecum…
Snuten ringde vid 19.00 rådjur
påkört strax utanför byn.
Kom 2 över vägen och den ena blev
påkörd och trillade omkull men reste sig och försvann
Jag har redan packat prylarna inför
jakten på fre-lör så jag var snabbt iväg.
3-4 km söder om byn Viltsnitsel på
olycksplatsen var beskrivningen.
Hittade den på andra vändan en mil
i onödan...
När jag kom ur bilen så står en
dovhjort o glor på mig 45 m från vägen.
Ähh va FN har de kört på dov??
Där står jag med pumpen full av
hagel US 3.
Men kräket lommar iväg och jag
kollar vägen o hittar skit o ljusa/vita hår.
Tolkar det som dovhår…
Bara till o hoppa i bilen igen o
hem o byta bössa.
Smyger upp på åkern när jag är
tillbaka och ser ögonen lysa på hjorten 80 m bort men 200 m bakom lyser det så
fint och hemtrevligt ur fönstren på husen.
Går till bilen igen och kör runt
för att komma i rätt vind och så slippa skicka en kula genom nåns vardagsrum..
Hjorten är nu spårlöst borta.
Hmm såg iofs rätt liten och frisk
ut kan det varit en kalv o så hinden är påkörd?
Vet att det ska gå ett gäng
dovhjortar därikring c 3-5 st tror jag.
Tog ut hunden och hon ville bestämt
inte gå ut i åkern.
Hon spårade som jag trodde
bakspåret och vi lommade iväg.
Tog flera omtag men kom fram till
samma ställe 2 ggr rakt ut över en åkerlycka.
Nä där har den nog inte gått tyckte
jag och tog jycken över vägen o satte henne på det spåret från hjorten jag såg.
De var inget kul alls verkade det
som.
Hela åkern var nertrampad med
hjortspår och spillning.
Bröt och gick tillbaka över vägen
igen. Gjorde flera ringar o jycken blev allt mer fundersam på vad jag
egentligen ville.
Jag började också bli lätt
förbannad på hundskrället..
Lät henne gå lös över ängen där vi
kommit fram innan.
Hängde på själv bort till andra
kanten o där såg det mycket intressant ut.
Hunden var borta o allt tyst.
Ser då ett par blänkande hjortögon
igen och lägger rödpunkten mitt emellan.
Men är det rätt hjort?
Tar säkert, eller det känns som det
tar en minut så river jycken i fast inte på den hjort jag siktar på men inte
mer än 70 m till vänster.
Drevet går i rasande fart med bra
kontakt och den hjort jag håller på kornet smyger undan samtidigt ser jag en
till som graciöst hoppar över ett dike och så sätter jag efter drevet.
Går mycket snabbt ur hörhåll och
jag försöker pejla mig fram men får snart ge upp.
Tar en jävla tid innan jycken är
tillbaka.
Lite mitt fel naturligtvis för jag
var ju inte kvar på upptagsplatsen..
Funderar som fasen på vad som hände
o beslutar mig för att minst en av de 2 jag såg nyss var kalvar.
Kan hinden legat o kalvarna stått i
närheten?
Gick tillbaka där upptaget var o se
på FN nu ser jag ett par hjortögon igen..
Lägger ånyo rödpunkten mellan
blänket men kan inte se att det skulle vara den påkörda.
O så får jycken fart på den också
men den buktar riktigt fint en stund så det var nog kalven skulle jag tro.
Har ingen erfarenhet av hjortar
direkt men tycker de var ovanligt lätta o komma inpå såhär i mörkret.
Hur de beter de sig om tex hinden
är skadad, stannar kalvarna i närheten?
Nu tror jag det var den påkörda som
jycken först reste, verkade nästan som om hon ”stod” för den i legan.
Var helt knäpptyst en lång stund
och upptaget var inte mer än 60-80 m från mig.
Troligen så var hinden rätt frisk
ändå men man vet ju aldrig.
De som bor intill åkrarna ska hålla
ett öga på hjortarna och se om det finns någon som ev behöver avlivas.
Kunde haft åtmindstonde 3
dovhjortar med hem ikväll men nu blev de inte det.
Ja så slipper man ju flå o sånt…
Retar mig på att jag inte lyckades
den här gången, hatar o misslyckas.
-------------------
Ölandsjakt med kort e-sök
27/10-07
Liten kort spårning
avslutades dagen med.
Påskjuten med 2
hagelsmällar på 20 m.
Tecknade bra i skotten och
saktade farten enl skytten.
Vi tog en fika och sen
gick vi på med tiken i lina.

Hittade de här blodet o
vad är träffat ?
Dött rådjur inkrupet vid
stenmur hittade vi efter sådär 70 m spårning.

Ser lite groteskt ut med
det luftskummande blodet som tryckt ur munnen.
En intressantare händelse
tidigare på dan.
Wachteln reste rådjur och
drevet övergick i ångestskri från kidet.
Kutade allt va mina korta
ben kunde bära mig, tror faen jag måste börja löpträna… jag får snart
hjärtsnörp om jag ska behöva kuta runt hela j-vla tiden..
Hur som hittade hund och
rådjur intill ett viltstängsel.
Stack kidet direkt,
hundskrället hade gått hårt åt ena låret på rådjuret.
Ett sår i ljumsken såg
lite äldre ut men inte infekterat.
En V-formad skinnflik var
lös, typ som tyg brukar rivas upp om man går emot taggtråd eller vass pinne
eller nått.
Jävla terräng med hagtorn,
nypon o annat otrevligt taggigt h-vete.
Vi var intill ett av
skogsvårdsstyrelsen viltinhägnat område.
Tror att kidet fastnat i
något och tiken kommit ifatt och tagit djuret i bakdelen och inte kommit åt så
mycket mer än bakdelen i snåret.
Blir ju lixom gångar under
buskarna o för en annan går de ju inte ens krypa igenom.
Men jycken gjorde nog rätt
i alla fall, har hon väl fått tag så får hon absolut inte släppa förrän det är
dött eller någon anlänt.

-------------------
Påskjuten gris kl 20.00
igår. 071025
Fick påringning i morse
& var på plats ca 10.00
Mindre gris som skulle
stått till i skottögonblicket.
Ca 30-40 kilos.
Hittade mycket köttbitar,
brosk o igår låg där även någon lite bit skinn med hår på men de var borta nu
enl. skytten.
Där skulle också vara gott
om lungblod…
Det var det inte, såg ut
som vanligt köttsår blod.
Men de blödde rätt mycket
första biten fram till kärret
Hittade mer köttbitar i
spåret och så hittade jag en benbit där märgen satt fast.
Såg ut som revben men
inget stämde med övriga iaktagelser.
Spåret slingrade sig fram
som en orm.
När vi kom ut i ett surhål
såg jag att grisen förmodligen hasar eller kryper fram.
Rena diket efter grisen,
undra om den inte ligger hyfsat nära ändå och kan förmodligen leva.
Mer spänning än såhär blev
de nu inte…
Grisen låg död mitt i
spåret i rätt öppen terräng.
Kulan in strax under
svansroten och blåst bort ena skinkan, själva rövhålet o tarmen där bakom var
blottlagd.
Skjuten med 308 &
oryxkula.
Troligen så förblödde nog
lillnassen och var död rätt omgående.
Måste finnas rejält stora
artärer i låret.
Mitt huvudbry kring
träffen var såhär i efterhand solklara tecken på träff i stor muskel.
Det som förbryllade mig
rejält var benbiten men den kom givetvis någonstans från bäckenet.

-------------------
Skit piss o vademecum…
Snuten ringde vid 19.00
rådjur påkört strax utanför byn.
Kom 2 över vägen och den ena
blev påkörd och trillade omkull men reste sig och försvann
Jag har redan packat
prylarna inför jakten på fre-lör så jag var snabbt iväg.
3-4 km söder om byn
Viltsnitsel på olycksplatsen var beskrivningen.
Hittade den på andra
vändan en mil i onödan...
När jag kom ur bilen så
står en dovhjort o glor på mig 45 m från vägen.
Ähh va FN har de kört på
dov??
Där står jag med pumpen
full av hagel US 3.
Men kräket lommar iväg och
jag kollar vägen o hittar skit o ljusa/vita hår.
Tolkar det som dovhår…
Bara till o hoppa i bilen
igen o hem o byta bössa.
Smyger upp på åkern när
jag är tillbaka och ser ögonen lysa på hjorten 80 m bort men 200 m bakom lyser
det så fint och hemtrevligt ur fönstren på husen.
Går till bilen igen och
kör runt för att komma i rätt vind och så slippa skicka en kula genom nåns
vardagsrum..
Hjorten är nu spårlöst
borta.
Hmm såg iofs rätt liten
och frisk ut kan det varit en kalv o så hinden är påkörd?
Vet att det ska gå ett
gäng dovhjortar därikring c 3-5 st tror
jag.
Tog ut hunden och hon
ville bestämt inte gå ut i åkern.
Hon spårade som jag trodde
bakspåret och vi lommade iväg.
Tog flera omtag men kom
fram till samma ställe 2 ggr rakt ut över en åkerlycka.
Nä där har den nog inte
gått tyckte jag och tog jycken över vägen o satte henne på det spåret från
hjorten jag såg.
De var inget kul alls
verkade det som.
Hela åkern var nertrampad
med hjortspår och spillning.
Bröt och gick tillbaka
över vägen igen. Gjorde flera ringar o jycken blev allt mer fundersam på vad
jag egentligen ville.
Jag började också bli lätt
förbannad på hundskrället..
Lät henne gå lös över
ängen där vi kommit fram innan.
Hängde på själv bort till
andra kanten o där såg det mycket intressant ut.
Hunden var borta o allt
tyst.
Ser då ett par blänkande
hjortögon igen och lägger rödpunkten mitt emellan.
Men är det rätt hjort?
Tar säkert, eller det
känns som det tar en minut så river jycken i fast inte på den hjort jag siktar
på men inte mer än 70 m till vänster.
Drevet går i rasande fart
med bra kontakt och den hjort jag håller på kornet smyger undan samtidigt ser
jag en till som graciöst hoppar över ett dike och så sätter jag efter drevet.
Går mycket snabbt ur
hörhåll och jag försöker pejla mig fram men får snart ge upp.
Tar en jävla tid innan
jycken är tillbaka.
Lite mitt fel naturligtvis
för jag var ju inte kvar på upptagsplatsen..
Funderar som fasen på vad
som hände o beslutar mig för att minst en av de 2 jag såg nyss var kalvar.
Kan hinden legat o
kalvarna stått i närheten?
Gick tillbaka där upptaget
var o se på FN nu ser jag ett par hjortögon igen..
Lägger ånyo rödpunkten
mellan blänket men kan inte se att det skulle vara den påkörda.
O så får jycken fart på
den också men den buktar riktigt fint en stund så det var nog kalven skulle jag
tro.
Har ingen erfarenhet av
hjortar direkt men tycker de var ovanligt lätta o komma inpå såhär i mörkret.
Hur de beter de sig om tex
hinden är skadad, stannar kalvarna i närheten?
Nu tror jag det var den
påkörda som jycken först reste, verkade nästan som om hon ”stod” för den i
legan.
Var helt knäpptyst en lång
stund och upptaget var inte mer än 60-80 m från mig.
Troligen så var hinden
rätt frisk ändå men man vet ju aldrig.
De som bor intill åkrarna
ska hålla ett öga på hjortarna och se om det finns någon som ev behöver
avlivas.
Kunde haft åtmindstonde 3
dovhjortar med hem ikväll men nu blev de inte det.
Ja så slipper man ju flå o
sånt…
Retar mig på att jag inte
lyckades den här gången, hatar o misslyckas.
-------------------
Är så J-vla besviken!
Hittade en bit av mjälten på skotttplats, vi snackar lång som min handflata och
3-4 cm bred.
Maginnehåll i spåret, även en bit av magsäcken occh bukhinnor m.m.
Mycket blod första sträckan!
Ändå fick jag ge mig.
Idioten som skjutit hade släppt sin spaniell på på spåret 25 min efter att han
skjutit.
Den har alldrig varit borta mer än 5 min innan, nu kom den inte tillbaka på en
timme o en kvart....
tydligen så brukar den visa sin husse var grisen ligger död.
Denna har inte varit död utan med all säkerhet vallats iväg av spanieln som
förmodligen gått tyst, han hade iallafall inte hört något.
Han trodde att spanieln legat och luggat död gris eller att hunden blivit
skadad/dödad av grisen, killen var j-vligt skärrad.
Satte min tik på spåret o det bar iväg.
Efter 4-500m så började spåret krumbukta i en plantering.
Jycken gruffade till ett par gånger.
Luktade säkert så pass med gris att hon reagerade så.
Jag tror att grisen legat/stått där de första 25 min.
Såg även så ut på några ställen.
Alice fick problem och det tog en stund att reda ut vart grisen gått.
Den hade vinklat 120 grader och gått över en väg, nu har blodet lästan helt
upphört.
Spårade ytterligare en bra bit förbi vägpassagen sen var där inget blod mer.
Efter ett tag så tappade tiken spåret.
Vi beslöt att avbryta och hämta en ståndhund.
Väl tillbaka så sattes min tik på spåret igen men nu var hon inte lika
intressserad men vi kom en bit ialalfall.
Laikan lät vi gå lös. Hon försvann i löpan i åtmindstonde 20 min ett flertal
ggr.
Efter ett bra tag så tappade vi kontakten med spåret, eller hudkräket ville
inte mer, tappade spåret eller va de nu var.
Laikan sökte visserligen bra så vi tog ut en kompassriktning vi trodde grisen
gått och gick ytterligare en bit men ingen kontakt med grisen.
Vi avbröt och åkte hem.
De ska försöka fortsätta idag men jag ska jobba.
Tror dock inte att de killarna fixar att spåra ifatt....
Om inte spanieln släppts så hade grisen säkerligen legat död eller iallafall
mycket medtagen efter de första 4-500 m.
Snälla!
Gör inte samma idiotiska misstag som killen med spanieln.
Hur lång en gris hinner på den tiden den jycken var efter den är ju inte så
svårt att räkna ut.
Med röven o en kritbit så räknar jag ut att det är LÅÅÅNGT!
Nu tror jag grisen åtmindstonde bör slutat lida och dött men hur långt bort den
ligger o var, det lär vi alldrig få reda på. ![]()
-------------------
Grisolycka 9/9-07
22.00 ringer mobilen, gris påkörd.
Den ligger och trycker i diket enl föraren.
Han förklarar var och jag kände platsen väl eftersom det är på
egna jaktmarken.
Hoppar i kläderna eftersom jag hade gått o lagt mig efter en
helgens jobb.
Kommer dit och kör sakta förbi men kan inte se grisen i diket.
Kan nog inte vara sådär stor tänkte jag , eftersom jag inte kan
se den i gräset.
Nassen ska ligga vid en vägtrumma. Ser att där är tre möjliga
längs med åkern.
Parkerar Nivan en bit bort.
Tänder pannlampan, ut med jycke, bössa och lullar bort längs
vägen.
Låter hund gå lös.
Hon börjar vädra och går mot närmsta vägtrumma.
Är själv nära, tänder även lampan på vapnet och ser att något
glimmar till i gräset.
Måste vara ögat han jag tänka.
Då vrålar jycken och nassen far upp mot mig.
Om det var menat som ett anfall eller flyktförsök vet jag inte
men fick i alla fall iväg en blyklump och grisen blev liggande och sparkade
våldsamt, gav han en kula till bakom örat.
Filmsnutt på Alice o grisen (Klicka här)
Lastade nassen på viltflaket och körde o tog ur och flådde.

Visade sig att min fösta kula ev. bara gått genom ena örat….

Troligen så var grisen halv om halvt förlamad men kunde ändå
flytta sig snabbt några m.
Dåsade nog omkull på grund av skadan inte mitt första skott.
Eller så har första kulan gått genom örat o in i nacken ungefär
där jag satte andraskottet.
Svårt att säga, nacken var helt mosad i alla fall.
Möjligt att en kula inte krossar/slår sönder allt innanför
skinnet i nacken?
Eller??
Hmm… nu är det ev. andra gången jag skjuter illa i första läget.
Måste kanske köpa ett aimpoint eller liknande o sätta på
studsarn.
Man får nog inse att man inte är 20 längre…
Någon som har ett rödpunktsikte o sätta i 30mm ringar till salu?
http://www.niklasaren.se//film/Sept 07 045.wmv
---------------
21-22/7-2007

Kl. 12,30 Ringer mobilen.
Det var polaren som undrar
om jag vill hänga med på e-sök på påskjuten gris.
Mindre gris i en grupp om
6 st påskjuten på åtel.
Benfragment hittade på
skottplats.
Min Jycke har valpar som
nog är allt för unga för att lämnas någon längre tid så jag lämnade henne
hemma.
Visade sig senare med
facit i hand vara ett bra beslut.
Vi åkte ut med polarens
lajka tik ”Raja”.
Väl på plats hittade vi mer
benbitar och lite köttslamsor och mycket lite blod.
Helt klart rörben.
Troligen träff i framben
av fynden att döma.
Lajkan togs i spårlina å
så bar det iväg.
Kräket har tyvärr aldrig
varit någon vass spårare men får vi bara kontakt så är det en annan femma.
Ekipaget snurrar runt i
planteringar och kommer så småningom ut på ett mindre hygge.
Hundföraren börjar tvivla
på hunden och vi avbryter och går tillbaka och släpper byrackan på åteln.
Hundkräket käkar bröd så
det dammar om de...
Skiter fullkomligt i gris
och blodvittring… jättekul!! = inte..
Jakträttsinnehavaren har
en ung Bayrare som vi beslöt ge en chans.
Kommer vi bara i kontakt
med grisen så fixar nog lajkan resten som hon brukar.
Men bayraren störs allt
för mycket av oss som går bakom och även av ståndhunden.
Vi kommer ytterligare en
bit och killen med spårhunden vill avbryta.
Va FN gör vi nu??
Som vi står där och
dividerar så ser jag blod på stigen vi står på.
Rätt mycket blod också.
Vi handspårar och med lite
hjälp av hunden så jobbar vi oss vidare ett par hundra m. Släpper lajkan och
avvaktar.
Det blir ståndskall en bit
bort, Yes! nu fixar vi de här tänkte jag..
Vi smyger in och det visar
sig vara en grävling…
J-vligt pinsamt för
hundägaren…
Vi går tillbaka där vi
hade blod senast.
Lajkan försvinner och kl
är nu 03.00 nånting.
Vi försöker pejla med får
inget utslag alls från elektroniken.
Ett brus är allt som hörs
i den förb… mackapären.
Skit också! Troligen
haveri på hundenheten fick vi för oss.
Vi sätter oss och väntar
på jycken brukar ha sökrundor på uppåt 25 minuter ibland mer.
Efter 40 min var vi
överens om att hon antingen ligger o äter på död gris eller så ståndar hon
något någonstans, men var??
Vi hör inget och får inget
utslag på pejlen.
Vi skickar iväg en kille i
bil för att köra runt och försöka höra vart hunden är.
Och vi går tillbaka mot
åteln.
Polarn klättrar upp i
tornet som är hyfsat högt, mest för o ha nått att göra medans vi väntar på
killen i bilen.
Pejlen hade vi gett upp,
men han sitter ändå och pillar lite på den.
Helt plötsligt har vi en
svag signal.
Efter att han klättrat upp
på jaktstugans tak så får vi en klar riktning och kan åka iväg, skallindikatorn
går för fullt.
Vi kommer i närheten av
hunden efter att vi lämnat bilarna.
Nu är vi över 3 km från
skottplats, verkar vara ömsom gångstånd och ibland står det fast.
Vi befinner oss långt
utanför kända marken.
Vem som äger marken här
har vi ingen som helst aning om.
Ringer upp polisens
sambandscentral och förklarar läget.
De skiriver en
händelserapport och vi får tillåtelse att fortsätta.
Kommer in på ståndet, har
10m till hund och gris men kan inte se annat än ormbunkar och buskar som rör
sig.
Nassen frustar till och
drar iväg, sablar också!
Polarens bysse har nu av
någon anledning havererat, går inte att föra fram patron i loppet.
Hunden är ifatt grisen
igen och jag går ensam mot hundskallet.
Det böljar hit och dit men
vill inte riktigt stå still.
Jag stannar upp och då
kommer grisen rakt mot mig på stigen jag står på.
Tiken är precis i hasorna på
suggan ser tydligt att vänster ben slänger hit o dit. Helt klart den påskjutna.
Raja nafsar till grisen
som far runt och visar bredsidan.
Solen har jag precis i
ögonen, hunden är nu till vänster om grisen, nu har jag chansen.
Har ett träd ivägen precis
framför huvud, och som det ser ut, lite av bogen.
Men jag tycker att det
borde gå att få till en vital träff och dammar på med halvautomaten i
motljuset.
Då blir det fart på grisen
som tokrusar rakt på mig... Hund precis bakom så skjuta kan jag absolut inte.
Då viker grisen vänster 4
m från mina fötter och jag eldar på ytterligare 2 snabba skott i allt annat än
fritt skottfält. Inget tecken på träff.
Jycke och gris drar iväg
och ett mindre träd faller sakta i skottriktningen…
Hittar lite blod i löpan.
Bara till att fortsätta
och gå, det var ju rätt gris också!
Vi kommer överens om att
de andra ska försöka leta upp bilarna och jag hänga på hund och gris.
Nu verkar nassen vilja dra
”hemåt”.
Kommer in på nytt stånd,
är nu inne på 4 m från ståndet, ser inget annat än en grön massa.
Sitter på en stormfälld
björk i bra läge men se grisen går inte.
Då vibrerar mobilen i
fickan med ett svagt brummande.
Det observeras av grisen
som drar iväg igen.
Nu är jag jäkligt sliten,
svetten svider i ögonen och det känns i benen.
Inget i mat eller dryck på
7-8 timmars gående/halvspringande är rätt påfrestande.
Att jag skulle glömma det
när det behövs som mest.
Men får väl skylla på att
vi åkte i polarens bil och var överens om att han hade med vad vi ev skulle
behöva.
Nu har jag lättare att
hänga med gångståndet, är tätt på ett par ggr.
Grisen börjar nog bli
utmattad såväl som både hund och jag.
Gyltan/suggan är vid det
här laget rejält aggressiv.
Alla förutsättningar för
skador håller på att uppfyllas.
Jag skiter nu i att smyga,
vinden bryr jag mig inte om heller.
Går ner mig till låren i
ett brett dike, går på av ren vilja eller kanske det är jaktidioti..
Följer en vattenfylld
mosse och kan se hunden ibland, ser även grisen i ett utfall.
Fy FN va de slår med
käftarna, såg ut som kombattanterna drabbade samman 20 m framför mig.
Inser nu att jag nog ska
ta det lite försiktigare om jag inte ska få en ilsk gris mellan benen..
Nu äntligen står det fast
igen, lyckas ta mig in och upp på en sten och ser i alla fall hundens öron 5 m
bort och vart åt hon skäller.
Plockar idiotiskt nog fram
kameran och filmar några sekunder.
http://www.niklasaren.se/esök.wmv
Mimar eftersök-gris i
bildrutan om någon undrar...
Stoppar ner den igen och
då kommer grisen i expressfart mot lajkan som vigt hoppar undan.
Jag ser ryggen på nassen
och skjuter av den lite långt bak.
Nassen går omkull och Raja
hoppar på den halvt förlamade grisen.
Jag hoppar ner från stenen
och går fram och sticker grisen som slår villt med huvudet och försöker klippa
hund och mig men så rinner livet ur gris stackaren och allt är över.
Känner det där välbekanta
darret i benen när adrenalinet avtar.
Får tag på de andra som så
småningom hittar fram.
Raja är helt slut, hon
lägger sig med grisen som huvudkudde och somnar direkt.

Nu är klockan 08.30
Vi befinner oss 1,5 km
väst om åteln där grisen påsköts.
Hur långt vi gått vet i
fasen men så här trött var det länge sen jag var.
Mitt första skott i
motljuset gjorde en reva på 8 cm i bringan.
Troligen misstog jag mig
på riktpunkt eftersom den skymdes lite av träd bländad som jag var av solen
också!..... eller så sköt jag helt enkelt som en j-vla kratta, är nog
troligast…
Lämnade nassen till rätt
markägare som blev himla glad, de hade inte fått något griskött på flera år.
Återrapporterade till
polis att allt var klart.
Ringde sen frugan som sa..
-Jösses! De är till att ha
ett brinnande intresse.
-Jo, svarar jag.
-Du kan inte räkna med att
sova idag för det är packat o klart för att åka till sommarstugan. Kvittar
tanten, glatt..
Jaha skit också! Bara till
att hänga på då.
----------------
Det här blir långt…

Jakt & eftersök 28/01-07
Redan innan vi skulle ut i morse så upptäckte jag att Wachteln
Alice haltade lite på vänster fram.
Två hårda heldagsjakter sätter sina spår.
Skulle egentligen låtit henne vila idag, men ingen annan
hundförare kunde ställa upp.
Skulle bara bli en ev. två såter på morgonen var planen.
Vi får prova om hon e med på det sa jag.
Är ju sista helgen också så, ja man är ju som man är.
Direkt vid släpp så reser hon rådjur som går på passkytt som
drar på 2 hagelsmällar.
Inget gott tecken, han stoppar inte hunden som driver vidare
efter skott, FN vad jag blir irriterad när man inte i all fall försöker.
Hoppas de var fler djur och jycken driver ej påskjutet vilt,
tänkte jag där jag stod i såten.
Hunden tillbaka 6-7 min efter skotten.
Lät som hon var tätt på emellanåt.
Går vidare och jycken kör ut tre rådjur till o en hare, inget av
dessa saluterades.
Visar sig att det påskjutna var träffat.
Blod i löpan talar sitt tydliga språk.
Drevet hade buktat tillbaka över skogsvägen ett par hundra m bortanför
skytten.
Skytten hade handspårat bukten och sa att det såg ut som hunden
varit ifatt rådjuret minst en gång.
Blev lite konfunderad för hon brukar minsann inte ge sig om hon
har fatt i något.
Säkert trötthet, vänster framtass och snön som sinkade henne.
Hon hade iofs sökt och jagat ungefär som vanligt i såten.
Dock lite långsammare och kortare drev.
Vi grillade lite korv sen drog vi igång eftersöket.
Kändes inget bra att vara tvungen att gå på med rejält trött
hund.
Fick inte tag på någon annan.
Dessutom var mobiltäckningen kass där ute.
2 killar hängde med och så jag med hund i spårlina.
Blev en lång spårning innan vi kom fram där hunden släppt i
första drevet.
Sen ytterligare en bra bit innan rådjuret lugnat ner sig och
saktat farten.
Efter ytterligare några hundra meter så känner jag igen
beteendet hos jycken.
Hon stannar drar i vind, halv sätter sig någon gång.
Beslutar att koppla loss tiken som drar iväg i löpan.
Kommer 3 skall en bit fram.
Hmm.. ligger det dött?, vi går efter en bit men hör inget.
Då! knappt utom hörhåll reser hon nått.
Stå still säger jag till de andra, måste höra om hon kommer
ifatt.
Efter 1 min så hör jag det jag väntat på, rådjuret skriker.
Sätter av allt vad benen bär och de andra två hänger på.
Eller.. den ene killen fastnar i ett dike och blir avhängd.
Stannar och lyssnar igen, rådjuret har tydligen kommit loss för
nu är det drev igen som buktar väster ut, tror jag..
Då skriker djuret igen. Jag sprang så det värkte i lungorna,
över det förbenade diket igen.
Nu ser jag löpan på hund och rådjur, hår och blod överallt.
70 m längre fram hittar jag dem.
Alice höll det i halsen, rået sparkar allt va den kan och
träffar hunden i bringan, buken gång på gång.
Får upp kniven och avlivar geten. Då släpper tiken och sjunker
ihop och bara ligger och pustar.
Så även jag och polaren som hängt på.
När vi väl hämtat andan och ser oss omkring så har jag ingen som
helst aning om var vi är.
Känns som vi borde gå söder ut för att komma rätt.
Tar upp kompassen och blir än mer förvirrad..
Funderar på om den pekar fel..
GPS:en hade jag glömt..
FN också ska vi behöva gå våra bakspår hela vägen tillbaka.
Får kontakt med mobilen och ber de andra att skjuta ett par
skott i luften.
Ja så har vi en riktning att gå, hör knappt skotten men kan få
ut en kompassriktning att följa.
Den andre killen har vi ingen aning om vart han är.
Men vi enas om att han bara behöver följa, antingen bakspåren
eller våra så kommer han ut.
Vi kommer så småningom tillbaka till bilen.
Rätt slutkörda kan man väl säga. Kollar kartan och med en
förbipasserandes hjälp listar vi ut vem som skulle ha rådjuret.
För vår markgräns hade rådjuret passerat för bra länge sen..
Killen som fastnade i diket kommer senare på bakspåret. Han såg
rätt rolig ut, han hade fastnat med höger fot, kommit loss och försökt hänga
med men hörde oss inte.
Sen vände han om och gick bakspåren tillbaka, vid diket så går
han ner sig igen.
Väl hemma så fick jag bära in hund stackaren från bilen.
Helt nersölad med blod och blåsagen var hon.
Satte henne i badkaret och gav henne massage och varmt bad, de
gillade hon.
Lite missnöjd var jag med hennes prestation, hon hade bitit
sönder geten i bägge baklåren.
Men det må vara förlåtet, trotts allt så gav hon allt hon hade
att ge och ytterligare lite till.
---------------------------------------------------------------
26/11-06
Jakt Öland.
Sågs 11 rådjur e hare o en räv samt några fasaner.
Sköts två rå och själv sköt jag en fasantupp för Wachteln.
Ett kid påsköts med hagel, två skott på lagom håll men rådjuret
sprang vidare.
När jag kom dit så hittade vi inget på skottplats.
Klövavtryck syntes ganska väl.
Min jycke hade släppt drevdjuret strax innan passkytten.
J-kligt långt till bilen och eftersöksprylarna, spårlina osv låg
i den.
Förhållsskyttar satt redan längre bort så vi beslöt chansa och
gå på med hund lös.
Betad enbuskmark intill havet, ganska bra skottmöjligheter om
rådjuret skulle gå upp framför oss.
Tiken tog an spåret och rann iväg i rask takt. Vi blev avhängda
rätt snart.
Vilken idiot man är tänkte jag, va FN gick jag inte efter
spårlina o halsband för..
Då kom det ett skall ca 80 m fram ute vid strandkanten.
Snabbade på stegen samtidigt som jag hör ett väldans plaskande
och frustande framför mig.
Va FN är det som händer?
Då ser jag hund o rådjur 30 m ut i sjön..
Alice har ett rejält o bra tag om struphuvudet på kidet.
När det går omkull så får jycken huvudet under vattnet men
släpper inte ändå.
Det stänker vatten åt alla hål, frustas och bubblar som bara
den. Solen har titta fram och gör att det riktigt glittrar kring
kombattanterna. Rena regnbågen eller nått
Vilken upplevelse! Eller va man ska kalla det, häftigt kanske?
eller nått men det känns inte riktigt rätt att tycka så…
Haft videokameran i fickan hela dan, kör ner handen och tar tag
om kameran..
Nää! så kan jag inte göra, slår det mig direkt.
Måste se till o få livet av kidet, ingen filmsnutt är värd att
låta ett djur plågas.
Vadar ut till skådeplatsen men då är rådjuret i de närmaste dött
men jag sticker det ändå.
Varpå jycken drar in det till stranden…blev perfekt vattenapport
på rådjur J
Släpper strupgreppet gör hon inte med en gång utan lättar bara
lite på trycket och känner liksom efter om det är liv i kidet.
Jag känner mig rätt nöjd med livet o jycken idag J
/Niklas
-----------------------------------------------------------
Grisolycka 02092006
Polisen ringde vid 21 lördag kväll.
Jag hade precis hällt upp en whisky men den fick nu dessvärre
vänta..
10-15 grisar på vägen, bilen rände in i en enl föraren av de
”Stora” grisarna..
Enl. polis så sprang grisen in i och bucklade till förardörren.
Jag trodde i och med det, att det rörde sig om lättare skada så
jag var och hämtade mycket rutinerad ståndhund och en extra medhjälpare.
Tänkte mig grisjakt åtmindstonde halva natten.
Olyckan inträffade vid 20.30, vi var på plats vid 22.00.
100 m från skylt med byanamn skulle olyckan inträffat.
Vi hittade 2 skyltar så det blev lite knepigt men efter sista
skylten så såg vi glassplitter på vägen.
Även innerskärmar från bilen låg i diket.
Och där ligger grisen! Sa, polaren.
Jaha så intressant o spännande det här blev då:-(
Liten 30-40 kilos kulting stendöd i diket.
La nassen på biltaken (ville inte ta in den i frugans bil..)
I bagaget satt två hundar så en gris däri skulle blivit onödigt
blodigt och då inte bara från grisen.
Vi kollade noga av bägge vägkanterna och det fans en massa
grisspår överallt så rätt många var de nog.
Vi hittade inget som tydde på att fler grisar varit inblandade i
olyckan.
Fick även tag på bilföraren som bekräftade att de körde på en
gris och inte flera.
Överlämnade inatt nassen till jakträttsinnehavaren. Tror inte
det var så mycket att använda på grisen.
Det var en rejäl utbuktning i buken så den var förmodligen
sprucken invärtes.
/Niklas
----------------------------------------------------------------------
170806
Nu börjar man bli lite sliten.
Det är ändå bara 1,5 dag som gått…
I går kväll så blev det ytterligare en bock påskjuten och en
liten gris i en grupp om sugga med 7 kultingar/årsgrisar?
Bocken var enl skytt benskjuten med kaliber 308.
Benet slängde ut åt sidan när den stack iväg.
Kom dit och såg direkt att det var vom i blodet, luktade också
ordentligt
Hittade den efter 80 m stendöd med kulan in genom bogen och ut i
ljumsken…
Grisen kontrollerades noggrant men inget fans som tydde på
träff.
Hittade kulnedslaget och precis vart grisen stått.
Spårade uppåt 800m utan något blod eller annat.
Hemma igen kl 01.00

I morse ringde det från Öster-malma…
Tydligen hade en gris påskjutits söder om där jag bor och de hade
ingen hund och visste heller inte vart de skulle få tag på någon. Därför ringde
de kontoret på Ö-malma..
En tjej som dömt min gamle jycke 2001 kom ihåg mig och lyckades
leta upp mitt mobilnr.
Hon hade gett killen en ordentlig näsbränna eftersom man inte
enl lag får gå på jakt utan att ha eftersökshund tillgänglig eller vidtalat
ekipage.
Jag ringde i alla fall upp killen och fick reda på att den
skjutits på vid 20.30 igår kväll.
De hade sett lungblod i spåret sa han bl.a.
Skjuten med 308 och oryx kula, avstånd ca 80 m.
De handspårade ca 60 m och bröt i tätningen.
Ringde in polaren med Lajkan Raja, han var ändå sugen på att ut
o härja lite.
Även om vi troligen inte skull behöva henne.
Kom dit vid 10 idag14,5 timmar efter skott.
Han tog raja i koppel och jag satte Alice på spåret.
Regnat en del nu på morgonen. Tiken hade helt klart lite
bekymmer efter ca 100m så går 2 orrar upp 2 m från hunden.
Störningsmoment blev det helt klart. Framför oss hade vi ett
självplanterat björk hygge.
Tätt o blött som själva F-N.
Då säger polaren att Raja vindar något till vänster om oss i
planteringen.
Släpp henne, säger jag, så slipper vi in o blöta ner oss allt
för mycket.
Hon brukar släppa något skall även på död gris, dessutom lämnar
hon inte dödgris på ett bra tag så det går att pejla sig fram om det skulle va
så.
Raja far iväg och börjar skalla 60 m bort i kanten på björket
vid en kullblåst tall.
Ett sjujäkla ståndskall dånar över nejden.
Polaren o jag tittar på varandra.
Den grisen kan inte va död men måste vara bra dålig.
Den måste hört oss och även gubbarna som letade igår kväll måste
den ha hört.
Knallade bort till bilen och satte in min jycke, mötte då ett
gäng glada jägare som trodde grisen var död och funnen… Förklarade läget och de
gick genast tillbaka till bilarna.
Mötte porlaren igen vid björket och vi spelade sten, sax o påse
om vem som skulle gå på ståndet.
Jag förlorade, skit också!
Vi var överens om vart jag skulle posta så kröp polaren in i
skiten.
Tog väl sådär 20 min innan han kom till skott.
Förvånansvärt pigg var galten.
Gjorde flera utfall och flyttade lite på sig men höll sig i
huvudsak intill vindfället.
Kompisen fick en skottchans och sköt mot halsen på grisen som
dråsade omkull.
Jycken hoppar på direkt och nassen far upp som ett skållat
troll.
Han drar på ytterligare ett skott som troligen bommar.
Då frontar grisen skytten.
På 1,5 m upptäcker grisen polarn som dock hinner sätta en kula i
planeten innan nassen rusar på honom.
Märkligt att grisen inte gått längre ändå, ca 300 m från
skottplats.
Kulan igår hade tagit för lågt och lång fram i vänster ben,
slagit av detta och gått genom bringan men inte in i bröstkorgen och sen ut i
bakkant höger ben och skadat armbågen på högersidan.

Stackar gris som fått lida hela j-vla natten med detta.
Hoppas det blir lite lugnare ikväll så man har en chans att sova
lite…
”Fick lite feedback ang
grisen vi letade upp och sköt.
Kulan hade slagit
av vänster ben i den tjockaste leden, gått precis under bröskorgen och ut i
höger armbåges mjukdelar.
Något splitter
antingen kulfragment eller benflis hade skadat mittdelen av ena lungan.
Lungan är uppdelad
i 3 olika bitar eller va man ska kalla det.
Den lilla biten i
mitten var blodfylld.
Troligen därför den
stannade så pass nära skottplats, svårt att andas med punkterad lunga.
Skytten hade helt
klart en del tur.
Polarens första
kula hade gått genom luftstrupen (höll för lågt för att träffa kotpelaren) den
andra helt bom och så sista mellan ögonen från 1,5 m”
--------------------------------------------------------------------------------
Nytt e-sök inatt igen..Gick åt fanders:-(
Bock påskjuten, avstånd uppåt 200 m minst….:-(
Kaliber 308.
2 skott avlossade under
värsta regnet på mannaminne..
Det var 2 killar som satt på samma pass.
Liknande uppsiktsjakt fast bägge med licens. Första rådjuret för
den yngre killen.
Bägge med vapen.
Den yngre killen sköt och bocken hoppade upp och sprang runt i
en halvcirkel stannade innan taggtråd och det såg ut som den skulle gå omkull
enl. den äldre killen som hela tiden tittade i kikaren på sitt vapen. Han
tycker även att den haltar något.
Skyten skjuter ett skott till men inget skotttecken. Bom enl den
äldre.
Då kryper djuret under tråden och försvinner.
Innanför tråden ligger ett 1,5 m djup o brant dike.
Röjd öppen skog innanför. Fri sikt 200 m i skogen.
3-4 täta planteringar inom 5-600 m.
Kom dit några timmar senare med min jycke och korthåret Gazza
som reservkraft.
Hittade inget som tydde på träff.
Alice tog an spåret men hade en hel del problem.
Hon är givetvis lite sliten nu.
Men hon höll i alla fall spåret i 400 m minst, eller i alla fall
som vi upplevde det med bra sug i linan.
Sen stannade hon och såg ut som hon gav upp. Stod och blängde på
mig.
Äh vi tar om från början.
Nu är hon rätt ointresserad och vi lullar runt innanför åkern en
bra stund.
Hittar fortfarande inget av värde.
Kommer efter andra omtaget fram där vi var först men nu har vi
kopplat loss Gazza som söker fritt.
Hon reser ett rådjur framför oss och driver i 5 min sen kommer
hon åter.
Alltså var inte det rådjuret skadat i alla fall.
Jag släpper även min jycke efter ett tag och hon får tag på gris
den idioten..
Hon fick sig en ordentlig törn, jycken skrek som FN sen var det
tyst några min och långt bort i fjärran börjar hon skalla grovt. Helt klart
gris.
Hon kom tillbaka efter 10 -15 min men inga synliga skador i alla
fall.
Nu gick vi systematiskt igenom närmsta 200-300 m kring där
bocken försvann.
Enl kikarspanaren så måste det vara en bra träff, det är allt vi
har att gå på som talar för träff.
Nu var alla totalt genomsura och rätt slutkörda. Vi avbröt och
åkte hem kl 01,00.
Åkte ut nu på morgonen också. Regnat halva natten.
Kollade området innanför tråden ytterligare men där låg ingen
död råbock.
Även diket kontrollerades i hela sin längd.
Lät så både min och polarens jycke, Gazza söka fritt.
Gick igenom alla planteringar och surhål inom 6-800 m.
Givetvis blev det några drev på andra rådjur, 3 st närmare
bestämt.
Drevtid ca 5 min. Ett såg vi det sprang obehindrat och vi blåste
in jyckarna.
Det rådjuret som håller undan för hundarna är garanterat friska.
Vi bröt vi 11 idag och gav upp.
Känns inte så bra men sen när man tänker på att det enda som
talar för träff är beskrivningen från killen som stod bredvid skytten.
Så, ähh! Jag vet inte va jag ska tro?
Dessutom slog det mig att det inte är lagenligt att släppa hund
nu.
Är osäker på hur det skulle bedömas rättsligt??
De friska djuren som fick en motionsrunda led garanterat inte.
Men helt klart så var det fel djur som jagades inte det
påskjutna.
--------------------------------------------------------------------------------
160806
Blev ett lätt och ganska kort dödsök i morse.
Bock påskjuten med 6 mm PPC har aldrig sett den kalibern förut.
Påskjuten kl 05.20 djuret sprang i skottet och försvann nästan
direkt bakom en kulle.
I samma veva dyker ett smaldjur upp bakom backen och går även
den ungefär samma väg som bocken.
Skytten gick ner från tornet och markerade skottplatsen men
kunde inte hitta något blod eller hår.
Kl 7 kommer get och kid gåendes på åsen och vinklar ner på samma
ställe som smaldjuret och bocken.
Jag han inte komma dit förrän kl 10.
Satte tiken på skottplatsen, syntes på henne att det säkert var
träff.
Nästan i backen och efter några m såg jag lite blodstänk.
Ytterligare längre fram syntes det att bocken i farten sprungit
på sidan av en sten, stor blodfläck lyste röd dock inte lungblod. Satt lite
flugor på blaffan.
Kollade inte så noga det kändes att denna råbock skulle ligga
död ganska snart.
Mycket riktigt efter ca 100 m låg den stendöd.
Träffad i bakkant bogen strax över hjärtat.
Utgång något långt bak.
Känns skönt att säsongen börjar lite lätt för tiken.
Alltid bra med en perfekt början på för hunden.
Få se vad som händer ikväll…
----------------------------------------------------------------------------
Det sket sig inatt, morse eller va man ska kalla det…
Kom hem 6.10.
Trafikolycka med gris.
Mindre asfalterad väg genom liten by 5 hus.
70 väg troligen 50 bland husen.
Grisen påkörd inne i byn.
Åker på bägge sidorna, säd på ena och klöver på den andra.
Ligger 7-8 åkrar intill.
Hittade lite plast från bilens grill och lite glassplitter
troligen från strålkastaren.
Bitarna luktade inget heller, typ vom, tjära
Inget blod, hår eller annat från grisen, varken på olycksplatsen
eller i spåret.
Provade först med min jycke men hon fick tokspel, gick på 3-4
olika harar i spåret.
2 första gick ändå hyfsat men sen gick tiken på bakbenen mest
hela tiden.
Fick tag på polare med karelare, hade ringt och förvarnat honom
innan jag åkte ut.
Vet i fasen vad klockan var inatt, var otroligt trött när jag
fick påringningen från kontaktmannen kom
jag bara ihåg att det var gris och var olycksplatsen var och vilket håll grisen
skulle gått.
Vi lyckades ta oss av åkrarna med hararna och släppte så
småningom karelaren.
Var borta minst 1 tim i löpan men ingen kontakt med grisen.
Funderar lite på hur kraftig en kollision med en gris måste vara
för att strålkastar glaset ska gå sönder??
Rätt tjockt gods i glasskärvorna.
Tror grisen ändå klarat sig ganska bra.
Så j-kla trist att misslyckas bara..
----------------------------------------------------------------------------------------
Älgolycka i morse! 4/7-06
Telefonen ringde 02.30.
Älg påkörd, bilen näst intill skrot enl. polisen.
Det var en äldre herre som ringde, han har lite svårt o gå.
Hans grabb var iväg men han undrade om jag kunde hänga med och
gå med hans ståndhund om det behövdes.
Var på väg och mötte samordnaren efter ca 30 min.
Olyckan skulle hänt strax efter 02,00.
Såg ingen bil någonstans, borde stått kvar om den nu blivit
skrot??
Vi hittade ändå olycksplatsen direkt.
Lite blod på vägen, älgskit var där också och smådelar från
bilen.
Älgen ska ha tryckt ner taket på bilen enl. beskrivningen av
olyckan.
Ordentligt chockad förare i alla fall.
Jag satte min wachteltik på spåret och spårade ca 400m från
olycksplatsen.
Inget blod i spåret, men en klöv ”spretade” lite.
Planen var att kontrollera ifall älgen låg död någonstans i
närheten.
Gick även en sväng på andra sidan vägen men där fans inget att
hitta.
Nu ringdes en markägare/vägvisare in och gråhunden skulle
hämtas.
Jag passade då på att köra hem en kort vända för jag hade glömt
mobilen hemma.
När jag så kör ur samhället igen så ryker det från ett ”uthus” i
centrum.
Helt klart brandrök så jag ringer 112 och förklarar läget.
Kan du vänta på plast frågar operatören.. Nje, jag håller på med
en trafikolycka med älg förklarar jag.
Men jag stannade ändå tills brandkåren var på plats.
Väl tillbaka på olycksplatsen så har även de andra anlänt.
Markägaren hade bössan med också.
Tar gråhunden i koppel och låter honom spåra samma väg som
wachteln.
Släpper sen eftersom jag vet att det ligger en ordentligt stor
igenväxt sjö framför oss.
Efter ett tag så kommer upptagen lite trevande.
Nu verkar det som det står still så vi börjar röra oss mot
ståndet.
Tyvärr så blev jag gruvligt besviken och irriterad..
Medföljaren var allt annat än jägare…
Han snackade skit mest hela tiden och berättar en massa
oväsentligheter om vem som äger vilken markbit, diken, o FN vet vad. Dessutom
så vill han gå in på hund o älg i helt fel vind.
Nä! Sa jag nu tar vi det lite lugnt och går runt så vi kommer i
rätt vind.
Knepigt eftersom det nästan var vindstilla och den lilla vind
som var vred sig runt hela tiden.
Jycken kände jag ju inte heller, men någon super ställare vill
jag då inte kalla skrället.
Kan säkert vara bättre men inte i morse i alla fall.
Det hela var märkligt jycken skällde för full hals i tex 5 min.
sen var det tyst och något enstaka skall sen förflyttning 500 m trevande skall
och ståndskall i ytterligare några min sen tyst förflyttning 100 m några skall
o så höll det på. Verkade inte gå fortare än att hunden lätt kunde följa älgen
och då ska det ju vara gångstånd, eller??
Tror att jycken kände sig osäker eller nått, 5år ska den visst
vara.
Så småningom har vi chansen i en kraftledningsgata ser jag
hunden 150 m fram.
Jag stannar i steget, bara att avvakta tills älgen blottar sig,
tänkte jag.
Då upptäcker jag att killen går förbi mig??
Jag försöker smacka lite och påkalla uppmärksamheten från honom.
Han vänder sig om jag tecknar att han ska ta de lugnt.
Han stannar, en kort stund sen går han igen. Jag försöker då
smyga ifatt honom.
Blev hur j-vla dumt som helst… Typ smygtävling för att komma
först..
Jag fick inte stopp på idioten i tid utan älgen flyttar sig igen
och hunden tystnar.
Ytterligare 1 gång kommer jag ganska nära ståndet men det skiter
sig igen.
Nu ger jag upp och funderar ut en plan på att ställa ut
markägaren och den andre killen i förpass så jag slapp ha dem intill mig.
Via mobilen så lyckas vi komma åt bilen och sen kör vi in till
en vändskiva långt in i skogen där jag tror älg och hund ska vara.
Väl där så har jag signal på lägsta läget på pejlen innan vi ens
är ute ur bilen.
Nu drar älgen troligen i sken, hunden tystnar i alla fall och
ingett nytt ståndskall kommer.
Då beslutar gubbarna att vi ska försöka få tag på hunden och sen
avbryta för inget mer finns att göra..
Efter någon mil i bilen och pejlat hit o dit så är hunden
tillbaka vid vändskivan.
Går inte att kalla in all, blev lite knepigt.
En sån idiot som var med har jag aldrig träffat.
Han sabbade den enda vettiga chansen att komma åt älgen.
En kommentar från knäppgöken:
äh! du vet älgar har ett jäkla bra läkkött, kanske bara är en
lättare skada, typ benet av eller nått….
Älgen höra oss? Nä det tror jag inte den är för lågt borta. Vi
var inom 300 m…
Kan ju nämna att jag är rejält j-vla förbannad idag..
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Trafikolycka
strax utanför samhället.
Rådjur påkört.
Lite hår på bilen
och ett blinkersglas lossnat.
Polisen ringde och
ville jag skulle åka ut och kontrollera.
Bra beskriven
olycksplats och väl markerad, Kul och ovanligt!
J-kla! vilken
trafik det var på vägen och att jag befann mig på vägen iförd signalväst, hund
och vapen dessutom en saftblandare på biltaket verkade inte bekymra
trafikanterna nämnvärt.
Eftersom uret var
strax efter 16 så ville väl folk hem inför helgen så fort det gick.
Hittade
blinkersglaset och såg då några hårstrå från rätt vilt på glaset, även i
väggrenen var det lite hår.

Satte tiken på
”utspåret” och det bar iväg.
Det verkade vara 2
djur som följts åt hela tiden.
Hittade lite
missfärgad snö, troligen av blod. Lite rosafärgat.
Efter 150-200 m så
stoppar tiken och vill vinkla vänster mot vägen.
Hon markerar starkt
att något är på gång, sätter sig direkt.
Tittar o lyssnar åt
vänster.
Vad jag kan se i
snön som är kvar så har djuret gått rakt fram iallafall 15 m.
Jag blev villrådig,
normalt så hade jag kopplat loss direkt men trafiken på vägen kändes otäck!
Avvaktade tills jag
inte hörde någon bil, ca 1-2 min, kopplade loss och jycken drar iväg i riktning
mot vägen.
FN också är det en
hare eller annat djur som tryckt vänster om oss som hon känt?
Hör bilarna igen
och jycken börjar småskälla någonstans i linje med vägen.
Som väl var så gick
drevet i en högersväng bort från vägen.
Såg jycken när hon
passerade ett litet hygge 100 m fram men inget framför henne som jag kunde se.
Skit oxå! fick hon
tag på fel djur?
Gick fram några
steg och såg att de 2 djur vi gått på fram hit, vinklat vänster 20 m fram.
Hmm... troligen
rätt då, eller är det möjligen det friska djuret?
Drevet närmar sig
igen, svårt att höra något med det oljud som kom från trafiken.
Då hör jag rådjuret
skrika.
Lägger benen på
ryggen och kutar utav.., ja så fort de gick och gensköt drevet.
En bit fram så ser
jag hund och rådjur.
Tiken har fått tag
på ett baklår, jag slänger spårlinan, lägger ner bössan drar fram kniven och
springer fram och sticker djuret, strax innan jag nått fram bytte jycken grepp
till halsen.
Om hon fått hålla
på så skulle hon säkert dräpt geten själv.

Ja så har man gjort
en välgärning igen.
Griseftersök!
Jobbat natt och
gick av kl 8 pulade med lite av varje, sen gick jag o la mig.
Då ringer grannen
och frågar om jag vill leta upp en gris som påsköts igår kl 22.
Visst! jag kommer,
svara jag.
Var på plats vid
11.
Kontrollerade
skottplats och fann korta hår och en ½ klöv.

Blod direkt på
skottplats som tydde på dålig träff.
Skytten trodde att
kulan antingen vinklat eller gått under bröstkorgen och slagit bort klöven.
Nja.. visst kan
kulor vinkla men ytterst ovanligt och vinkeln han beskrev från bogen ner tillklöven
var helt omöjlig såvida han inte skjutit nästan rakt uppifrån….
Eftersom skytten
redan gått spåret ca 150 m och fram till en väg så gick vi runt och tog an
spåret därifrån. Det var mycket blod även här.
Enl. skytt var där
sugga och fyra mindre grisar på åteln. Han väntade tills en mindre gris var fri
och höll rätt högt eftersom han sitter väldigt högt i tornet ca 40 m bort.
I skottet skriker
grisen och drar iväg.
Med facit i hand så
måste han doppat pipan något otroligt i skottet. Typ 40 cm.
Eller möjligen träffat en
gren eller liknande.
Han har ingen annan
förklaring, han sköt in vapnet dagen innan.
Kaliber var 308,
vilken kula han hade vet jag inte men det var handladdat.
Tiken tog an spåret
direkt, konstigt vore de annars.
Mycket blod längs
spåret men där var en eller fler grisar som gått i samma spår.
Åldern på dessa
spår var omöjligt o säga, det är minusgrader så allt var fruset.
Grisen verkade
välja där det var lättast att gå, följde många gamla grisstigar och rätt ofta
så hade den trillat omkull. Efter några hundra meter kom vi in på min jaktmark.
Trodde jag kände
denna väl men ack va jag misstog mig.
Stormen Gudrun har
vält massor av träd, dessa är numera bortforslade och nya hyggen överallt.
Vi kom fram till en
tät plantering och jag kopplade loss jycken som for in och gav några skall och
kom sen tillbaka efter en stund.
Hon brukar göra så
när det är tätt, mörkt och där luktar gris.
Ingen direkt
kontakt i alla fall.
Fortsatte spåra
genom planteringen och nu gick spåret brant uppför och ut över ett hygge.
Fortfarande gick
den skadade grisen i gamla spår och upptrampade stigar.
Själv så sjönk man
ner till grenen i snön och den är ordentligt frusen och j-vligt jobbig att gå
i.
Gjorde ytterligare
ett par släpp med samma resultat. Spåret var fruset och vi hittade några
grisskitar i passande storlek som också var frusna.
Inget som tydde på
att grisen ville ta sårlega.
Nu var vi helt
lost! ![]()
Började misströsta
och funderade på att avbryta och byta hund samt ringa in fler gubbar.
Men vi beslöt att
fortsätta åtmindstonde tills vi kom fram på farbar väg.
Verkade vara bästa
lösningen eftersom det borde vara minst lika långt tillbaka som fram till någon
väg.
Blodet minskade
till nästan noll men jycken höll spåret utan vidare.
Äntligen gick vi på
en lega som låg väldigt öppen under en liten gran, blod i legan och fruset även
där.
50 m fram så gick
grusvägen, nu visste jag var vi var.
Långt in på ”fel”
mark.. ![]()
Väl på vägen så såg
det ut som det var ”snöpuder” som någon bil rört upp i blodslagen. Alltså hade
grisen gått ur legan långt innan vi kom dit.
Troligen blivit
störd av någon eller något som passerat på vägen.
Nu avbröt vi och
knallade mot bilen. GPS:en visade på 1.9 km fågelvägen.
Troligen hade vi
gått ca 3 km på löpan.
Ringde polaren med
lajkan Raja, hon behövdes helt klart resonerade vi.
Han var 6 mil bort och
kunde inte ta tåget hem förrän någon timme senare.
Passade bra
eftersom jag ändå var tvungen att åka hem och hämta yngsta dottern från skolan.
Väl hemma åt jag
och bytte stövlarna mot kängorna.
Packade ryggsäck med
pannlampa extrabatterier osv.
Var övertygad om att detta
skulle ta minst halva natten.
Ringde runt till
jaktlaget där grisen gått över vägen, ringde även polis och meddelade vad som
var i görningen och bad dem skriva en händelserapport om att vi var, så att
säga, ute i lovligt ärende med tanke på hundförbud o allt som nu råder.
Fick tag på 3
passkyttar som ställde ut medans vi kontrollerade sårlegan en gång till med
Raja i koppel.
Visst hon kände
givetvis grislukten men var inte sådär uppjagad.
Ytterligare tecken
på att vi inte stött grisen.
Vi gick iväg på
spåret och efter 75 m så vindar tiken och blir hetsig, vi släpper direkt.
Upptaget kom inom 4
min.
Ståndskall direkt i
upptaget!
Vi avvaktade 10 min
och dividerade lite om hur vi skulle lägga upp det.
Under tiden flyttar
gris och hund på sig 150 m.
Polaren skulle gå
in väster om ståndet och passa och jag skulle gå in och försöka komma till
skott kom vi överens om.
Mycket svårt att ta
sig fram tyst. Skaren var minst sagt ljudlig.
Nu var jag inne på
30-40 m. Snön gick till låren i gläntan där jag stod.
Grisen var inne i
en almosse med självplanterad gran i botten.
Såg hunden 2 ggr
men kunde inte se grisen.
Hängde av mig
ryggsäcken och avancerade mycket försiktigt, steg för steg med tårna först som
ett spjut ner i snön tills jag kände att jag hade ordentligt fotfäste.
Flyttade bara
fötterna när hunden skallade som värst.
Vinden låg helt
rätt.
Väl framme vid
väggen av gran gick jag ner på knä.
Kunde inte se
grisen nu heller men jycken såg jag skymten av någon gång.
Ståndet förflyttade
sig 20-30 m.
Ok! jag bidar min
tid och tänkte jag och låter grisen blotta sig i något utfall mot hunden.
Började nu känna
kylan genom skinnbyxorna där jag stod på knä eller snarare halvlåg.
Hmm.. såhär kan jag
nog inte hålla ut allt för länge.
Började sakta
halvkrypa in i ”väggen”.
Jävlar var tätt det
var!
Men betydligt
mindre med snö.
Sikt ca 1 m.
Hunden jobbade på
bra
Va skönt det känns
när man vet att man har gott om tid för den jycken släpper inte i första taget.
Var nu nere på alla
fyra och kröp, stå upp var helt omöjligt.
Raja kom fram och
hälsade och gick sen på nassen igen.
Kan inte var mer än
10 m till grisen nu resonerade jag.
Skickade ett SMS
till polaren om min position.
”10m öst om hund”.
”OK! 80 m sydväst”
Fick jag till svar.
Grisen måste vara
rätt dålig for det genom huvudet. Den måste helt enkelt höra att jag är nära.
Såg nu hunden bakom
en kullvält liten gran i en liten öppning framför mig.
Tog mig med
världens akrobatik fram sista metern till öppningen.
Tänk er följande:
på huk med benen
onaturligt i kors en hand i backen den andra försökte jag trä jag fram bössan
mellan granstammarna för att sen försöka pressa mig så tyst som möjligt genom
skiten sista metern.
Då slog det mig..
Om grisen vill gå på mig
nu så har den ett ypperligt tillfälle.
Den måste trycka
2-3 m fram.
Men förmodligen är
man helt blåst, dum eller något för jag har aldrig känt mig rädd i sådana här
situationer.
Men spännande är det helt
klart!
Nu visste jag i och för sig
att det inte var en stor gris som låg där framme.
Nu var jag framme
vid vindfällda granen. Hunden tittar på mig flera ggr hon ser ut som hon säger:
-Jamen skjut nu då!
Jag kan inte se
grisen men nickar menande åt jycken som far på nassen så fort jag nickar.
Rätt kul, vi
verkade ha en tyst kommunikation där vi förstod varandra fullt ut.
Granen var helt
täckt med snö, såg först ut som en kulle.
Jag kanske trampar
på grisen funderade jag.
Då såg jag i en
liten 10x10 cm stor glugg 1,5 m fram och bakom roten på granen det som troligen
var ryggen på grisen.
Kan inte se vilken
del det är men tar sikte och tänker försöka skjuta den i ryggraden.
Tänder
eftersökslampan för att vara helt säker på att det är grisragg jag ser o visst
det är helt säkert grisen.
Precis i
millisekunden när jag trycker av snurrar grisen runt eller nått.
Han inte stoppa
skottet men grisen rasar ihop.
Raja går på direkt
men hoppar ut igen. Ser då örat på grisen där den ligger, siktar mot öron-roten
klämmer till och det hela är över.
Tar tag i ett
bakben och ska dra ut nassen då den helt plötsligt rycker tillbaka benet ![]()
Ähh va FN! tar fram
kniven greppar tag i benet igen och drar fram den och sticker den för säkerhet
skull bakom bogbladet.
Undersöker gyltan
och ser att bägge frambenen är avskjutna.
En i klöven (den
halva jag hittade på skottplatts) och den andra precis ovanför lättklövern.
Mitt första skott
hade gått in snett framifrån i bogen och ut mellan benen
Inte penetrerat
bröstkorgen men dock slagit av ett framben högt upp.
Hur det gick till
vet jag inte.
Siktade som jag
tyckte mot ryggen.
Känns rätt skönt
när man lyckas göra en insats och förkortat lidandet för ett skadat vilt.
Efteråt slog det
mig att jag inte kunnat se speciellt mycket ordentliga klövavtryck när vi
spårade första 3 km.
Snarare runda
klumpavtryck o det är ju inte så konstigt med tanke på att grisen förflyttat
sig på frambensstumparna.
Dessutom var det
blod i varje steg både från höger o vänster framklövs avtryck.
Detta borde jag
tänkt på och begripit att den var träffad i bägge benen.
Då kunde jag
fortsatt med min hund de sista 300 m och fått till ett bra tillfälle för
wachteln.
Den hade hon troligen
ställt utan vidare men som alltid är man osäker så får man ta till säkrare
kort.
Kan man bli annat
än imponerad grisarnas seghet.

Raja gyltan o min
bysse ![]()

Om det nu går att
se så är bägge benen av. Blev lite mörkt men att klövern saknas på det ena
benet syns tydligt och på det ändra syns nog träffen oxå. Där är foten helt av
men hänger kvar i skinnet.
---------------------------------------------
Skadat Rådjur i
samhället!!
Efter en händelselös
förmiddag så ringer grannen som är Kommunjägare.
Ett rådjur som släpar ett
bakben har setts passera en större väg i samhället.
Han undrar om jag hade tid
o hjälpa honom, visst jag är ändå på väg hem!
Svarar jag.
Efter att vi fått
skottlossningstillstånd av polisen så åkte vi dit.
En j-drans massa trafik på
den vägsträckan. 70 väg in i samhället.
Iofs 50 i korsningen.
Satte tiken på spåret och
kompisen gick i förpass ute på järnvägen som går parallellt med vägen.
Hon var väl sådär måttligt
intresserad av att följa spåret men hon gick iväg ungefär som jag trodde djuret
gått så jag lät henne hålla på.
Vid ett större dike så
ville hon först över, hon har ett rejält sår på ena låret som hon rev upp i
lördags. Så hon verkade tveka inför hoppet. Funderade på om det verkligen kunde
stämma att rådjuret gått över där.
Vi tog oss i alla fall
över, nu tappade hon nog spåret.
Mötte polaren och vi
beslöt att gå runt och försöka igen.
Han hade hört en bil som
saktat in ute på vägen. Möjligt att något gått över där medans jag var inne i
kärret.
Bilarna for förbi fort som
F-N.
När vi gick vägen så markerade
hunden starkt att något gått över vägen.
Riktningen stämde med
diket vi passerat innan. Rådjuret hade helt säkert gått längs diket inte över
det som jag först trodde.
Lät hunden gå på och 200 m
in så satte hon sig. Hon gör så när det är ”hett” och hon är i lina.
Otroligt snårigt kärr,
diken o annat. Kunde inte se mer än 15 m fram.
Ringde upp kompisen och sa
att han får försöka lugna ner trafiken så släpper jag jycken.
Ok sa han jag ställer mig
mitt i vägen då…Vi hade eftersöksvästarna på så synas borde man göra i alla
fall.
Kopplade loss och upptaget
kom direkt, drevet gick in i samhället på villatomter småvägar osv.
Efter 7-8 min så låter det
först som hon håller på att lägga av.
Ett o annat skall sen
tyst. Långt bort är hon i alla fall. Sen hör jag ett ”visslande” ljud först
tror jag det är några ungar som leker men hunden skäller också emellanåt.
Hur rådjur låter när de
blir tagna av hund har jag hört några ggr. Men så lät det inte.
Då hör jag på hunden skall
att hon är ifatt rådjuret. Fy tusan vad jag sprang. Inte lätt att ta sig fram,
fick hoppa över ett brett dike, eller över och över… hamnade mitt i.
Väl framme så är det rena
slagsmålet mellan hund och rådjur men loss kom djuret inte hon höll det i
halsen.
Stack det direkt, skjuta
var ju inte en chans.
När jag tittar upp så
befinner jag mig 5 m från en promenadstig och 50 m från en golvfirma som ligger
i samhället.
3 min senare så kommer ett
pensionärspar och går förbi, de såg mig inte. Puh!

Undra vad det står i
lokalblaskan i morgon….
Galning stoppar trafiken
medans annan tok springer omkring med vapen och nerkletad med gyttja liknande
bajsmannen på festivalen och galen hund river rådjur..
Såhär såg skadan ut efter
vi klätt av geten.

---------------------------------------------
Älg eftersök/kontrollsök
okt 2005?
Torsdag eftermiddag
Blev ett än så länge
misslyckat eftersök på vuxet djur som skytten var säker på var en kviga.
Kvigan stod still i
skottögonblicket, killen gick ner på knä och tog stöd av benet.
Avstånd ca 100 m, 9,3*62
och 13 gram troligen oryxkula.
Rödpunktssikte utan
förstoring.
Skjuter ytterligare
ett skott mot älgen när den går iväg.
Min hund körde ko och
kalvar förbi brodern som inte fick någon skottchans.
Enl. skytt så ska
älgen ligga inom 100 talet meter.
Kollade skottplats
som var på en brant slänt, tydliga klövavtryck vart älgen gått.
Inga som helst tecken på
träff. Hittade inget kulnedslag heller.
Lät jycken spåra ca 150 m
sen stoppade jag.
Inte speciellt lämpligt
att gå på med min hund som jagat hårt i 4 dar.
Ringde in en
karelare, ställde ut skyttar m.m.
Visade sig att
älgen vinklat in på grannmarken efter ytterligare 200 m.
Ringde grannen som
även han kom dit.
Fick lov att gå på och
släppa om det behövdes.
Var
lite orolig för att hunden skulle få tag på kon med kalvarna men spåret vi följde var
garanterat ensam vuxen älg.
När vi närmade oss
"hett" område så kopplade vi loss.
Upptag nästan
direkt 3-400 m framför oss. Flyttade sig 100 talet meter sen fast stånd.
Perfekt... väntade
10 min sen smög vi in, 150 m från ståndet går det loss.
Först gångstånd sen fullt
sken.
Älgen går förbi 2
passkyttar och visar sig vara en pinntjur, den ene hade 40m till älgen och den
andra 80m.
Eftersom det skulle
vara en kviga som påskjutits så släpps den igenom.
Dessutom kunde ingen av
passarna se något fel på tjuren.
Man kan ju inte
gärna skjuta en frisk tjur på grannens.
Frågorna började
hopa sig.
Skytten är helt
säker på att det var en kviga. Passarna ser en tjur som hunden är efter.
Under tiden som jag och
hundföraren hänger på hund och älg så spåras löpan om med en tax.
Den spårar exakt
samma väg som jag gjorde med min hund och även karelaren gjorde.
Vi hittar jycken
som ställt om älgen ett par km bort. Vi försökte komma intill men det är
knöligt.
Mörkret kommer snabbt,
älgen vill inte stå helt still utan rör på sig rätt mycket. Så småningom går
det i sken
igen och hunden
försvinner utanför pejlens räckvidd.
Han kom inte
tillbaka förrän 21,30.
Hur FN gör man nu??
Jag kunde inte
hitta nått tecken på träff, inge blod på ca 3-400 m.
Ingen träff i
grenar, träd eller annat.
Skytten är säker på
träff, Han sköt en älg i onsdags med samma vapen, 3skott i bogen men med en
spridning på ca 40 cm.
Älgen stod i en
brant slänt men jag kunde inte hitta något kulnedslag.
Möjligt att kulan
gått in under en halvvält stubbe som var bakom älgen.
Ända möjligheten
som jag ser det om den nu är träffad är att den är bukskjuten.
Men inte skenar väl en
bukskjuten älg som fått vara ifred minst 2 timmar? och desutom rör sig
obehindrat.
Ska man avskriva
det som helbom?
Eller var det
iallafall en kviga om påsköts, men nått borde jag iallafall hittat som bevisat
träff.
Skytten såg älgen
iallafall 100 m innan han sköt, iofs inte helt öppet men den var ensam.
Vi ska kolla
imorgon igen, försöka ta om spåret från skottplats, ev gå igenom närmsta omgivningarna
så där inte ligger en död kviga nånstans.
Fy FN va jag är
trött nu..
Fredag
Kontrollerat allt
som går o hitta på skottplats, längs spåret och bakåt där älgen kommit från.
Karelaren reste med
all säkerhet den påskjutna älgen.
Skytten stod inne i
storstammig starkt kuperad skog.
Älgen i motljus= sidan mot
skytten borde bli mörk. Han kan inte ha sett den helt öppet hela vägen innan
skottögonblicket.
Vi bakspårade en
bit och där har endast gått en älg fram till honom.
Mjuk fuktig mossa
på marken, lätt att följa klövtrampet bakåt.
Allt talar för
helbom förutom skyttens beskrivning av förloppet.
samt att älgen gått
lugnt från skottplats ungefär 150 m sen ökat på farten enl spårstämplarna.
Dessutom stannat relativt
nära där vi stod och snackade på vägen.
Men här nere är
inte älgarna skiträdda och flyr så fort de hör en människa.
Så det är fullt möjligt
att älgen inte blev skräckslagen utan smög undan tills han fick vittring av
nästa passkytt. Då satte han fart några hundra meter sen stannat och lyssnat av
läget.
Älgen kom smygandes
bakom ringen så troligen har den stötts när passkytten som stod ovanför skytten
gick ut till tornet.
Ja va ska man göra?
Skuta en annan vuxen eller
dra den på licensen?
Det ända jag fick
ut av eftersöket/kontrollsöket var en gren i vänster öga så nu går man med
ögonbandage och piratlapp...
Ungarna tycker jag ser
skithäftig ut ..:-)
Vi har haft älg på
G Mån, Onsd och Torsdag.
Knappast någon som
tror en när man berättar.
Vikande älgstam i
södra Sverige?? Nja inte på vårt område iallafall.
Men visst det är
säkert så.
Älgarna är väl lite
sällskapsjuka och samlas på begränsade arealer och sen finns det stora område
som är helt älgtomma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Påskjuten gris onsdag kväll 30/12.
I en grupp med 3 grisar sköts det på den minsta troligen i 60
kilosklassen av klövavtrycket o dömma.
1 droppe blod på skottplats samt 3 styck 8-10 cm hårstrå och
några kortare.
Blödde lite första 200 m sen avtog det.
Grisarna höll ihop hela tiden. Efter ca 1 km så börjar grisarna
leta mat, bökar omkring och vandrar planlöst.
Nu börjar det blöda mer än innan. Den skadade grisen bökar
rejält också.
Blod kring klöven höger fram, men också droppar typ mitt i
spåret där grisen stått still.
Efter ca 2 km spårning så beslutar de andra 2 som var med att
det inte var någon ide att fortsätta eftersom grisen var så pass frisk.?
Har aldrig fått tag på någon skadad gris med konturträff sa ståndhundsföraren.
Jakträttsinnerhavaren höll med. Han viste inte direkt var vi
befann oss heller.
Jag var emot att bryta eftersom det blödde och vi fortfarande
inte haft kontakt med flocken.
Men jag fick ge mig, känns inte alls bra.
Grisarna hade gått i en halvcirkel över en grusväg och större
åker.
Totalt spårade vi nog i 2 timmar. Ca 2 km kan jag tänka mig.
Blod nästan hela vägen, men på snön så syns ju minsta droppe.
Åkte ut å jagade idag Torsdag och skadsköt själv ett kid som jag
sen spårade ca 800 m och släppte hunden på men hon lyckades inte komma ikapp.
Blev nog efter med hagelsmällen. Troligen nått hagel i mjukdelar.
Sen ringde en polare som ringat en större gris. Vi åkte dit och
jag gick in med jycken. Ett ynka väckskall sen kom hon.
Prova o släpp din karelare sms:ade jag på mobilen.
När han så precis skulle släppa så började min jycke skälla.
Inte direktkontakt vad jag kunde förstå på skallet.
Hon är försiktigt, smög närmare och då backade hon ner mot mig
och det var riktigt spännande ett tag. Då visade det sig att karelaren kommit
framför min jycke så anledningen till att hon backade var nog att hon hörde den
andra jycken i snön.
Sen blev det lite förvirrat och vi trodde att grisen lämnat
såten på samma ställe som den gått in. Vi höll på att avbryta när jag fick
infallet att vinkla in från bilarna och spåra av mot sjön.
Mitt i såten.
Kom in i en backe med tät själplanterad gran.
Då vrålar min jycke och 3 m framför mig brakar grisen loss och
sticker ut bakåt där jag stått innan. J-klar vilken otur!
Som man brukar säga om inte om fans så hade vi gett tusan i o
släppa karelaren och troligen hade jag
då fått nassen mot passkedjan. Eller jag fått den i famnen längs med sjökanten.
Troligen så gick min hund i början lite på bakspåret och sen när
hon rett ut det mött karelaren. Det blev nog lite förvirrat.
Min jycke hängde på grisen några min men kom ganska snart
tillbaka. Karelaren försvann bortåt 30 min i löpan.
Hua! vad motigt det kan vara ibland….
-------------------------------------------------------
Lånade ut jycken ikväll
till grannen.
Jag skulle till
jobbet så jag kunde inte hänga på ![]()
De hade skjutit på
en gris av 4 på åtel nu ikväll.
Inge blod på skottplatts
men efter 20 m så fullkomligt sprutade det från grisen.
Så långt som en
meter vid sidan om spåret var det blodstänk.
Efter 70 m så kom
de in i en rejält tät plantering.
Killen kopplade då
loss min jycke som började skälla 50 m fram.
Han smög in och
fann hund och den stendöda grisen.
Liten gylta på ca
60 kilo.
Jag blir lite
konfunderad för hon har då inte skällt på dött innan.
Kan det bero på att
jag inte var med och därmed blev hon något osäkrare?
Jag tror iofs att
det inte tog mer än max 1 timme innan de gick på.
Möjligt att grisen
var så pass "nydöd" eller va man nu ska kalla det så hon helt enkelt
tog det lite försiktigare.
Eller har hon lite
spontan dödskällare i sig?
Vore inte så dumt,
kanske man ska försöka uppmuntra beteendet.
--------------------------------------------------------------------------------------
Påkörd gris på riksväg 25 vid Boda.
Kom dit kl 11.30 påkörningen var 21.45.
Vi spårade och släppte både ståndhund och min jycke men efter
3,5 timmar så fick vi ge upp.
Fick ingen kontakt med grisen överhuvudtaget.
Skulle vara en mycket stor gris men de enda spårstämplar vi såg
var från en 70 kilos.
Lite plastdetaljer från bilen var allt vi hittade. Dessa stank
av tjära.
Crille Persson och jag samt hundarna lajkan Raija och min
Wachtel Alice gjorde vad de kunde för att få tag på grisen men det gick inte.
------------------------------------------------------------------------------------
0645 Ringde polisen och meddelade att en älgkalv påkörts av en
lastbil.
2 djur var synliga för föraren, 2 kalvar som han beskrev det.
Den påkörda hade lämnat platsen västerut.
Nyss uppstigen som jag var så antecknade jag det som behövdes.
Man har ju en skock ungar som ska till skolan så det tog till kl
8 innan jag kom iväg.
Först ringde jag runt för att få tag på duglig ståndhund vilket
jag var övertygad om skulle behövas.
Visade sig vara lite knepigt eftersom en del dragit norröver
till septemberjakten.
Fick i alla fal tag på en som var hemma. Fick dessutom låna bil eftersom
min är på underredsbehandling.
Lastade in allt skit som man brukar ha med, även varning
skyltarna m.m.
Kunde ju behövas resonerade vi.
Dessutom vet jag att det kan vara knepigt när kalven är skadad,
den brukar hänga med kon så länge den kan.
På väg ut så ringer jag upp lastbilschauffören för att kolla ett
par saker. Får då veta att han inte markerat platsen utan kört vidare eftersom
han skulle åka tillbaka samma väg om en stund.
Efter hans beskrivning av platsen så borde vi hitta det.
Där nyasfalteringen är slut, 500 m därefter är det en
parkeringsficka. 20 meter därefter skulle det vara i en svacka.
Hittade platsen som stämde precis förutom att vi inte kunde
hitta nått synligt spår efter älgarna när vi först kontrollerade vägkanterna
utan hund.
Då kommer det en dam i en bil som saktar in, vevar ner rutan och
säger.
-letar ni efter älgen?
Jepp! Svarar vi givetvis.
Hon pekar bakåt och säger.
-Den ligger 200 m bort i diket!
Jaha så spännande det blev då.
Där älgen låg fans det ingen parkeringsficka. Chauffören kan
inte ens ha stannat bilen för att kolla hur det gick. Kalven syntes väl där den
låg 1,5 m från vägbanan och kunde lätt upptäcks av förbipasserande.
Någon hade t o m markerat med en blå sopsäck på trädet ovanför
älgen.
Alltså inte chauffören utan någon annan som åkt förbi.
Tänk vad jobb jag sparat om jag vetat det direkt. Sluppit ringa
runt efter ståndhundsförare, jäkta iväg ungarna till skolan, Packa bilen med
allsköns bråte m.m.
Att det inte var lastbilschauffören som markerat vet jag eftersom
vi någon timme senare åkte förbi och då hängde det en ny gul påse på platsen…
---------------------------------------------------------------------------
Gris påskjuten kl 20.00 Kaliber 6,5x55 oryx kula.
Uppehållsväder. Mulet.
Enl. skytten så var det 3 vuxna grisar samt 3 kultingar i 10-15
kilos klassen. En sugga var dubelt så stor som de andra två, intill denna
uppehöll sig kultingarna.
Skytten avvaktade tills den minsta vuxna grisen gick 40m från
resten av flocken.
Han sköt knästående och höll upp något för att inte träffa gräs
eller liknande.
Han såg inte benen på grisen för vegetationens skull.
I skottet tecknar inte grisen men rusar snett mot honom och tar
ett par rådjurshopp som han beskrev det och vinklar efter 60 m in genom buskaget
och ut på nästa åkerlapp.
Resten av grisarna gav sig iväg åt motsatt håll. Inga kultingar
sprang efter den påskjutna.
Jag kom dit någon timme senare och gjorde ett halvhjärtat försök
att hitta skottplatsen.
På en öppen gräsyta är det inte alldeles lätt.
Men jycken markerade att hon hade spåret så vi gick iväg genom
buskaget och ut på nästa åkerlapp.
I kanten mot skogen så såg
jag en knappnålsstor bloddroppe.
Första tanken jag fick var att det kunde vara magsmäll.
Inget rent muskelblod i alla fall.
Fortsatte in ca 150 m då börjar hunden i mina ögon bli lite
virrig, vädrar i vind och tappar spåret. Hon gör en stor ring och kommer på
spåret intill åkern igen. Då tar hon om löpan och går vidare. Ytterligare en
gång blir hon villrådig på nästan samma ställe.
Vi kom fram till en 5 m bred bäck där vinklar hon först höger
och vill sen över bäcken.
Vilket inte tilltalade mig så värst mycket.
Såg inte heller att det var blött på andra sidan där grisen ev.
skulle gått över.
Jag började bli lite irriterad. Jycken ville nu gå åt vänster
längs bäcken.
Vi hängde på. Jag finkammade marken där vi gick fram men inte så
mycket som en klöv kunde jag se. 200 m längre ner så bröt vi och vi gick
tillbaka.
Grisen lever garanterat kom jag fram till. Ringde in polarn med rutinerad
ståndhund.
Sen tog vi om spåret från skottplatts igen.
Samma väg igen fast nu såg jag mer blod inne i skogen.
Fortfarande var jag osäker på träffen. Tätt som in i h-vete var
det.
Vi kommer fram till ån igen och hundskrället börjar virra igen
och vindar mycket. Hon stannar och glor mycket konstigt på mig.
Jag blir än mer osäker på jycken.
Vi går vidare vänster längs ån 50-80 m då stannar hon igen och
glor på mig.
Nä! sa jag, vi går tillbaka till bilen och väntar in
ståndhundsföraren.
När han kom så satte jag min jycke i bilen och vi gick på med
laikan Raija.
Hon är inge vidare spårnoga men när vi kom tillbaka där jag
senast hade blod så upptäckte jag maginnehåll. Vi beslöt att koppla loss tiken
eftersom hon jobbar bäst lös.
Någon minut senare så kom upptaget. Ca 50 m från där min hund
betet sig märkligt innan.
Efter 100 m så blir det fast ståndskall.
Vi lät det gå en stund sen beslöt vi att jag skulle gå och ta
pass ca 100 m vinkelrät från ån och ståndet. Calle skulle smyga in på ståndet
längs ån.
När så Calle kom in på 20 m så var han tvungen till att smyga
ute i åkanten. Var ett otroligt tätt grantrång.
Väl intill så hör han att hunden emellanåt luggar i grisen. Han
kryper fram och lyckas vissla av jycken.
Då gör grisen ett utfall, men Calle steppar undan och grisen
rullar ut i ån.
Grisen var mycket dålig, den låg endast och klafsade i dyn när
Calle sköt den i nacken.
Varpå lajkan ”apporterade” in den till stranden.
Visade sig att grisen hade svullet juvret och mjölk i dem också.
Men inte speciellt utdragna spenar ca 2 cm långa, alla lika
långa. Första anblicken så trodde vi att den var högdräktig.
Men inga foster var det i den i alla fall.
Frågan är om det trotts allt var hennes kultingar som var med i
flocken.
Eller har den små nassar som ligger i boet nånstans.
Eller kan en gris bli skendräktig precis som en hund?
Hur som så är det otrevligt när sånt här händer men det kanske
är medaljens baksida att misstag händer ibland.
Lite retligt var det att jag missbedömde min jycke. Nu såhär
efteråt så tror jag nog hon ville bli släppt eller försökte visa mig att nassen
låg nära. Vi var ju inte mer än 50 m från sårlegan.
Hon hade helt klart själv fixat att ställa den grisen, så pass
dålig som den var.
Men är man osäker så får man ta till säkrare kort.
Det jobbigaste var nog att vi fick dra nassen ca 800 m innan vi
kom på farbar väg….
---------------------------------------------------------------------------------------------
29/3-2005
Rådjur påkört väg 120
Direkt vid vedplanen skulle olyckan skett ca kl 8 .
Rådjuret sprang från platsen i västlig riktning.
Enda uppgiften om bilen var att det suttit rådjurshår på den.
Fick påringning från polis vid 9 snåret, polisen verkade inte få
fram nått vettigt av anmälaren.
Jag kopplades samman med killen som visade sig vara markägaren
själv.
Tydligen hade bilisten stannat och ”anmält” olyckan hos honom.
Allt verkade rätt diffust och rörigt.
Jag var ändå på väg ut i skogen för att fixa lite ved m.m. iom det
så var barnpassning redan ordnad så jag var på plats ca kl 10.00
Hoppade ur bilen och gick vägkanten fram och tillbaka på en
sträcka av 500 m.
Hittade inget av värde.
Tillbaka vid bilen så plockade jag ut hund och gick vägdiket
ytterligare en gång på bägge sidor men ingen markering alls av hunden. Däremot
så märkte jag på jycken att hon helt klart är rädd för bilarna som for förbi.
Det har hon aldrig visat innan, förmodligen så har hon varit ute
för något tillbud under jaktsäsongen.
Kan nog vara bra om hon aktar sig för fordon framöver.
Hur som, slog ytterligare 2 ringar med 50-100 m emellan innanför
vägen på bägge sidor men inget resultat.
Lite snö fans kvar på vissa ställen men inte så mycket som en
klöv gick att se däri.
Nu började jag bli lite småsur, att lulla runt i röjd plantering
med hund i lina är inge kul alls.
Nä F-N nu får jag nog ge upp och försöka få tag på chauffören
för ytterligare info, funderade jag.
Men tog ändå ytterligare en större ring och hamnade långt bort
från platsen där olyckan skulle skett.
Då fick jycken nått i näsan så det bar iväg ännu längre bort
parallellt med vägen.
Men efter en kort stund så tappade hon intresset även för detta.
Ännu mer irriterad blev jag, men nu lyfte hon huvudet och
vädrade i vind.
Lät henne gå vidare med högt huvud i riktning tillbaka mot
vägen.
Jag var helt säker på att hon hade nått intressant i näsan, när
vi gått ca 80 m så stannar hon till lyfter öronen och det syns tydligt att hon
har nått framför sig.
Jag går ner på huk och ser då rådjuret som ligger ner med högt
huvud intill ett litet dike 20 m längre fram.
Jag skjuter direkt och bocken dör omgående.
Var förövrigt en riktigt grann trofé med bast.
Ja va ska man säga ibland är det himla bra att ha lite tur
också.
Troligen så skedde olyckan ca 700 m från den plats jag fått av
markägaren.
Bocken hade en 10x20 m kal fläck på vänster sida och magsäcken
var spräckt. Tror inte den gått längre än de 90 m som det var rakt ut till
vägen.
Med den mängden hår som saknades så borde jag ha sett det när
jag gick i väggrenen både med och utan hund.
-------------------------------------------------------------------------
Varit ute o försökt få tag
på en påskjuten bock.
Lite märkligt var
det allt, bocken har synts till några dar på ett
litet gärde. Skytten
satte upp tornet i morse. även då såg de en
skymt av bocken.
Ikväll kom rådjuret
ut och la sig omgående i gräset. 2 timmar låg han
där innan han reste
sig igen, då upptäckes att han inte stödde
riktigt på ena
bakbenet.
Killen sköt och
bocken tog 2 hopp o sen var han inne i slyet.
Tecknade inte
nånting i skottet.
Skytten hörde typ
lite knakningar sen var det tyst.
Han ringde mig o
jag var där på ca 30 min.
Vi försökte hitta
skottplatsen men fann inget.
På killens
beskrivning av ljuden efter skott så felbedömde jag att
det var en bra
träff. typ lite knakningar och sen en duns.
Jycken markerade
att hon kände slag och jag lät henne spåra in i
tätningen. Riktig
djungel med nässlor o hallonsnår var det, kom
knappt fram.
Efter ca 50 m så
gav jycken till några "hetsgnäll" kopplade loss
henne direkt och 30
m längre fram så skäller hon 2 grova skall sen är
drevet igång.
Jaha! tänkte jag då
är det strax klart...
Drevet gick ut över
4 åkrar med lika många taggtrådstängsel.
Jycken tystnade i kanten
på sista åkern, jag sprang så fort det gick,
förbannade
taggtrådar...
Då möter jag hunden
och hon verkar lite moloken.
Hetsar på henne men
hon är inte så intresserad.
Hon går iallafall
löpan fram till ett fårstängsel som ser ut som en
strut. F-n också
jycken har säkert i full fart ränt rakt in i staketet
och avbrutit
förföljandet.
Hjälpte henne över
men nu verkade hon lite förvirrad så jag kopplade
och gick tillbaka.
Ringde in en annan
jycke. Innan de var på plats så gick jag om löpan
med jycken från
skottplats och fann legan.
Fanns inget blod
eller vom i legan, mycket märkligt.
Tydde på att killen
helbommat, eller??
Hur som den andra
jycke sattes på spåret och gick samma väg som vi
gått innan. Efter
fårstängslet så tappade den intresset för spåret.
Klockan var nu rätt
mycket och jag var redan försenad till jobbet, så
vi avbröt det hela.
Funderar nu på om
vi ska gå igenom området i morgon med Gazza
(korthårsvorster)
som jag burkar nyttja till avfångningshund
emellanåt. Men även
hon har problem med fårstängsel sen gammalt.
Jag vet i vilket
område bocken bör finnas.
Möjligheten finns
iofs att killen som är rätt grön på jakt, på grund
av nervpressen att
titta på bocken i 2 timmar har helbommat.
Rejält stor 6:a ska
det tydligen vara.
Iom att bocken
redan har en gammal skada så kanske det är därför den
varit på samma åker
och ätit upp sig så ofta. Möjligt att den helt
enkelt hoppat in i
buskarna o lagt sig så pass nära för att den gjort
det flera ggr
innan. Marken ligger intill samhället, mycket folk med
hundar brukar
nyttja den som promenad stråk
Det skulle kunna
förklara varför inte jycken tog rådjuret ute på
öppna åkern.
Rådjuret har nog lärt sig springa ganska obehindrat på 3
ben, dessutom hoppa
över fårstängslet och alla taggtrådarna, där kan
den iofs krypa
igenom. Men jag fann inget hår på taggtrådarna heller.
Hur som så ska
killen sätta sig där i morgonkväll igen. Chansen finns
ju att det är
Hemmområdet för bocken och att han återvänder ganska
snart om han nu
inte är dödligt träffad förståss.
Faan!! på ren
svenska jag hatar att misslyckas :-(
----------------------------------------------------------------------------------------------
Eftersök vildsvin. På skjuten ca 21,30 kaliber 30-06, Alaska
kula. Avstånd 40 m.
Gick på kl. 23,00 inget blod eller annat på skottplats som vi
kunde hitta.
Spåret gick på åkern i ca 80-100 m inget blod förrän grisen gått
över en stenmur.
Där var de första bloddropparna som sen blev mer efter hand,
även högt upp på en björkstam var det blod.
Ca 50 m Inne i björkslyet låg grisen död. Enl den väg som jycken
tog så hade den gjort en liten metkrok
precis innan den lagt sig.
Lite märkligt att grisen inte tog kortaste vägen till skydd som
var 25 m i den riktning som trynet pekade när skottet gick.
Den kastade runt 90 grader o flydde i åkerns längdriktning,
alltså längsta vägen för att komma i skydd.
Kulan hade tagit i bakkant bogbladet och stannat innanför
skinnet på andra sidan.
Därav inget blod den första biten eller i alla fall inget som vi
noterade, förrän grisen gick över muren. Troligen så täpptes ingångshålet ingen
direkt efter skott och av ansträngningen att ta sig över muren så blev det
fritt för blodet att rinna ut igen.
Ytterligare ett bevis för att det inte är kalibern utan kulan
som är avgörande för om det ska bli genomskott eller inte.
Genomskott vill i alla fall jag gärna ha när det gäller
eftersök.
Hur som så vägde galten 105 kilo levandevikt.
-----------------------------------------------------------------------------
Så var premiär dagen över.
Vart ett eftersök i går kväll på liten spetsbock som i skottet
hoppade rakt up och slog dit och låg still några minuter.
Varpå den for upp och stack iväg.
Kom dit någon timme senare och då hade det varit 1 sugga med 8
kultingar på åkern som stack när jag kom med bilen...
Lite komplicerat blev det helt klart.
Fick iallafall jycken till att ta an spåret från skottplats fram
till en liten grusväg.
Snacka om att hon drog mycket i vind efter grisarna.
Fortsatte in i planteringen och ca 100 m till varpå tiken blev
hetsig och jag släppte.
Blev upptag direkt och ut över åkern far det grisar åt alla håll :-)
och hundj-vlen efter i fullt drev...
När hon var tillbaka så avbröt jag och ringde in en "grisren" jycke
som fann bocken 10 m innanför vägen.
Ingångshålet satt rätt lågt men ändå hyfsat, utgångshålet var lågt
buken.
Bocken låg på rygg och frambenen stack rätt upp.
Möjligt att grisarna varit på den för utgångshålet var stort som 1,5
hand. Magen var dessutom nästan tom.
Mycket märkligt att den hade ork att resa sig igen o sticka.
Möjligt att jycken varit framme vid bocken men gett f-n i den
eftersom grisarna kanske varit där o smakat lite.
Lite svårt o se vad hunden håller på med när sikten inte är längre
än man når med handen.
I vilket fall hon grundlurade mig totalt :-)
--------------------------------------------------------------------------
Kom
precis hem, varit och letat upp en liten galt på 77 kg med
wachteln.
Gick alldeles
förträffligt, inget svårt eftersök eller så men ändå j-
kligt kul för
unghunden och mig.
Träff lite långt
bak, fann en hel del lever och blod strax efter
skottplatts.
Då kom man å tänka
på skräckhistorierna om grisar som levt 30 timmar
och fortfarande
varit stridbara...
Jag hade varit i
kontakt med en hundförare som har mer rutinerad
hund som skulle
komma ut ifall grisen inte låg död inom några hundra
m.
Som väl var så låg
den död efter 150 m.
Det var brorsan som
skjutit och han brukar inte vara den som chansar
eller släpper iväg
ett dåligt skott så min tanke var att detta nog
är en bra start för
Allice som wahteln döpts till.
Är ändock lite
orolig för hur det ska gå när hon väl kommer på
levande gris som
försvarar sig. Hon är inte det minsta rädd för
nassarna, går på
direkt skallar och har himla roligt med den döda
grisen.
Jag uppmuntar
givetvis inte hennes beteende men iofs avstyr jag det
inte heller. Är i
lite konflikt på hur jag ska göra. Ignorera eller
säga till på
skarpen?
Hon behöver helt
klart få sig en lagom smäll så hon lär sig att det
kan göra
"ont" om man inte passar sig.
Hur som så gick
allt väl.
Hade en ung
karelare med i bilen och han tyckte grisen var riktigt
läskig J

Bilden har inget med texten att göra men den föreställer den
näst största galten som är skjuten för Raija.
3 Eftersök på gris på 21 timmar...
29/12 kl. 23.00 ringer min
bror Sten och är lite uppjagad han har skjutit på en stor gris och den gick
ifrån honom.
Han hittade kulnedslaget i snön
och kunde inte se något blod eller annat på skottplatsen.
Efter några meter fann han
en droppe blod.
Han gick hem och ringde mig.
Vi bestämde att eftersom han
och Kalle Persson från Ryggamo ändå tänkt jaga gris med Kalles lajka
"Raija" dan efter så jag skulle vara hos honom kl. 08.00.
Vi fann galten som vägde 123
kilo levande vikt efter 50 meter med ett perfekt skott rakt genom hjärtat.
Då ringer mobilen, det är
Börje Johansson från Lindås som undrade om vi kunde hjälpa honom.
Kl. 22.00 kvällen innan hade
det skett en viltolycka med gris söder om Påryd.
Det var flera grisar som
gick över vägen varav bilen träffade en av dem.
Eftersom det var många
timmar sen olyckan skett så följde jag med för att min Münstertik Disa skulle
spåra tills vi fick kontakt med djuret.
Frugan blev irriterad för
jag skulle vara hemma vid 10.00 hon skulle till stan med sina föräldrar och jag
stanna hemma med barnen.
Ca kl. 11.00, 13 timmar
efter olyckan var vi på plats och kunde se att grisen kasat med bilen några
meter, men vägen var glashal och inget blod eller annat fanns att finna. Minst
tre grisar hade passerat vägen.
Eftersom vi inte käkat
frukost så delande vi på Kalles två rostebrödsmackor med kaviar och en slurk te
innan vi började. Oj! Vad mätta vi blev..
Förhållskyttar var utsatta
och vi började spåra med Disa och lajkan "Raija" gick i koppel bakom.
I början var det lite
problem för hunden att följa grisarna (de gick alla tillsammans), men vi hade
god hjälp av snön.
Efter ca 500 meter så gick
det som på räls, vi fann en droppe blod och nu var det inga problem för Disa.
Ytterligare 800 meter senare
så fann vi nattlegan efter grisarna, Raja släpptes och vi fortsatte spåra med
Disa och efter 5 min. så hördes ståndskallet en bit bort.
Vi gick mot ståndet men vi
lyckades inte komma i håll trots flera försök grisarna observerades av passkytt
men det gick inte att se vilken som var påkörd.
Under tiden så gick fyra
årsgrisar ur såten och en blev skjuten.
Sen gick grisarna ur marken
och vi satte oss i bilen för att pejla in hunden.
4 kilometer från
olycksplatsen kom vi intill ståndplatsen, men tyvärr höll grisarna fortfarande
ihop.
Kalle visslade in Raija och
vi avbröt det hela eftersom vi inte gärna kunde chansa och skjuta en av grisarna
när vi inte viste vilken som var påkörd. Dessutom hade vi ingen aning om vem
som var jakträttsinnehavare på markerna vi befann oss och grisen verkade inte
svårt skadad.
Jag var hemma igen ca kl.
17.00 och fixade med raketer åt middag och handlade samt lämnade hundarna på
pensionat inför nyår. Försökte skaffa så många pluspoäng som möjligt hos
frugan.
Strax innan kl. 20.00 ringde
min snart 83 årige far Sven, som sa att han skjutit på en gris vid sitt torp i
Buemåla mellan Vissefjärda och Långasjö.
Jag fick lite onda aningar
eftersom jag vet vilket dåligt kikarsikte han har. Fast han har god hjälp av
ytterbelysningen på torpet.
Detta var upptakten till en
rafflande natt.
Jag ringde kalle och vi
bestämde att vi skulle åka ut med Raija och göra ett s.k. närsök. Min hund var
ju på pensionat och vi skulle troligen inte behöva den just nu.
Väl där så fann vi några
hårstrå på skottplatsen samt att grisen rusat iväg i fyrsprång, efter 50 meter
fann vi bitar av rörben.
Vi släppte Raija och avvaktade.
Det var 17-18 minusgrader
och frostknäpparna i träd och is lät som pistolskott.
Inunder träden var det lite
pudersnö men ute på hyggen och annat var det mycket tungt att gå, vartannat
steg bar skaren och nästa så gick man igenom.
Att smyga in på ett ståndskall
skulle visa sig vara svårt.
Kalle tog upp pejlen och
kunde snabbt konstatera at Raija skällde någon kilometer söderut. Klockan var
nu 23.00.
Jag ringde Jacob Karlsson
som också har eftersökslampa som man monterar på bössan, vi behövde en passkytt
till om vi skulle lyckas.
In i bilen och körde
söderut, ny pejling och vi kunde höra hunden en bit in i en tät plantering på
en mark som jag känner ganska väl eftersom det är vår jaktmark.
Jacob smög in söder om
ståndet längs en kraftledningsgata.
Jag och kalle smög in på
ståndet, efter att vi kommit överens om var jag skulle posta så att han och jag
viste var vi befann oss. När vi var ca 100 meter från gris och hund skildes vi
åt.
Raija öste på för fullt,
troligtvis hade hon ställt grisen i sårlegan.
Jag smög upp i en öppning i
planteringen där jag skulle passa fann ett gott ställe och var beredd.
Plötsligt kunde jag höra att
hund och gris flyttade på sig, rätt mot mig.
Nu J-klar,
De passerade mig på 20 meter
men var i gott skydd av planteringen.
Kalle var inne på 10 meter
från grisen när den gick loss.
På med radion och fick
kontakt med Jacob och skrek:
– spring och ta bilen och kör ner till den
röda stugan som ligger intill sjön de kommer att gå över där.
Fick snabbt svar:
- jag är på väg men det är tungt i
ledningsgatan, mycket snö.
Det tog en stund innan vi
var uppe på vägen igen och då meddelade Jacob att grisen redan var över vid
stugan och gick mot sjön, fast nu verkade det ha vänt väster ut.
Jag blev kvar på vägen och
de andra tog bilen för att försöka lokalisera hunden.
Gångståndet vek mot nordväst
och var knappt inom hörhåll.
Nu hörde jag gångståndet
tydligt igen nu gick det helt klart norrut.
De andra kom tillbaka med
bilen och då stannade jag och Jacob kvar på vägen och Kalle skulle försöka ta
sig runt gångståndet och stöta grisen mot oss.
Det skulle bli en rejäl
promenad för Kalle.
Jag hörde fortfarande hunden
fast nu mycket långt bort.
Efter förflytningarna i
markerna innan så började kylan krypa in i märgen, att först bli svett och sen
stå på pass i –18 grader är inte kul.
Nu dog Kalles radio.
Han försökte ringa på
mobilen men det var mycket dålig täckning.
Han hade glömt kompassen
hemma och nu var han lite rådvill.
Nu kom han fram på mobilen:
– hör hunden och ljudet från en lastbil i
samma riktning det är väl norrut?
Han precis svara att det är
rätt så bröts samtalet.
Nästa samtal:
- Asfalt!
Sen bröts det.
Efter lite funderande så fattade
jag att han var uppe på den asfalterade Piggsmålavägen. Vi hoppade in i bilarna
och körde upp till Kalle.
Jacob fann honom rätt
utpumpad klockan var 01.30
Raija öste på för fullt
mellan Piggsmålavägen och nästa väg som går mellan Vissefjärda och Långasjö.
Jacob och Kalle åkte in på
småvägarna som finns mellan asfaltvägarna och jag for ut på stora vägen.
Stannade bilen vid en
korsning och hörde hunden strax innanför vägen.
Det böljade fram och
tillbaka längs vägen och jag följde med hela tiden.
Tur att det var mitt i
natten för det var ingen trafik alls som störde.
Nu hade Kalle fått låna
Jacobs radio och han viskade:
- Jag är nära nu, jag försöker stöta grisen
mot dig.
– Ok, viskade jag.
Nu frös jag något alldeles
otroligt om skjutfingret som jag var tvungen att ha utanför vanten, kändes som
fingret slutade vid mittersta leden.
Dessutom var vänster tumme
frilagd för att kunna tända lampan på framstocken.
Även tummen kändes som om
den skulle gå av.
Nu hörde jag grisen 40 meter
in från vägen men han ville inte gå över.
Kalle hade varit så nära att
Raija kolliderade med honom när hon parerade grisens utfall, men han fick ingen
skottchans.
Nytt anrop på radion:
- Det går söderut stick ner till Svens torp
det går nog över där.
Rusade in i bilen och gasade
så mycket som det gick.
Då skrek Kalle på radion
igen:
- Det har vänt igen, vänd om!
Svängde runt bilen och körd
ner till Korsningen igen och hoppade ut.
Nu var hund och gris över
vägen bakom bilen. SATAN också!
Sprang jämsides med gångståndet
som rörde sig mellan 20 till 50 meter in.
Troligtvis ville grisen över
grusvägen för att kunna ta sig västerut och slippa gå över sjön Törn.
Men det skulle jag sätta
stopp för hade jag tänkt.
Det ligger stora åkrar och
kalhyggen längs grusvägen men direkt intill vägen är det en tät ridå med gran
m.m. däri höll sig grisen.
Nu följde grisen motsatta
kanten på en långsmal åker så avståndet till mig ökade.
När åkern tog slut vinklade
gångståndet direkt mot mig.
Nu kunde grisen inte ha hört
mig så nu kommer han rätt i famnen på mig, tänkte jag.
Men kommer han till höger
eller vänster om mig?
Nu ringer skallet i öronen
och jag hör tydligt grisen i snön.
Han kommer närmare och
närmare. Jag står på en grusväg och har bara 5 meter på mig att skjuta. Känns
lite stressande.
Han går spikrakt på mig och
tvärstannar 3 meter från mig i den täta planteringen. Jag kan höra honom andas.
Men jag kan inte se den och
är inte säker på var jag har hunden.
Nu tycker jag mig kunna se
var grisen står.
Då kommer Raija ut på vägen
till höger om mig och jag tänder lampan riktad mot där jag tror grisen befinner
sig och ska låta skottet gå.
Upptäcker då att jag har en
rotvälta mellan mig och grisen.
Galten kastar runt och rusar
ifrån mig rakt österut över ett jättelikt kalhygge som jag vet finns där.
Då kommer de andra i Jacobs
bil och jag skickar dem runt kalhygget för att ställa sig i förpasss.
Kalle sa att jag skulle gå
in efter grisen och försöka stöta den.
Vadå stöta den? Den har inte
ställt sig sen sårlegan, tänkte jag.
Ok! nu blev det tungt att ta
sig över hyggena, men jag kämpade på.
Då small tre skott. Jippie!
Måtte de ha träffat.
Fick ett mobilsamtal från
Jacob att grisen var död.
Nu gick luften ur mig och
jag kände hur trött jag var kl. var 03.05
Efter lite funderande så
gick jag mot närmsta väg där Jacob mötte upp.
Kalle hade skjutit grisen,
han hade knappt hunnit komma ur bilen när grisen kom snett mot honom på 20
meter, rödpunkten i bogen och tryckte av.
Klick! Lät det från bössan.
Han hade på grund av
trötthet glömt repetera fram patron i loppet när han steg ur bilen.
Repeterade snabbt och sköt
två stressade smällar på grisen vilka var helbom då stannade grisen till på
vägen och vände sig mot Kalle, sen vände den på halsen och då fick han en kula
i nacken och stöp direkt. Han är en god skytt men vem kan vara helskärpt efter
en sådan natt.
Vi tackade Jacob för hjälpen
sen körde han hem och la sig.
Vi lyfte in galten i min bil
och körde till vårt slakthus i Bondemåla och vägde samt tog ur den.
Den vägde 90 kilo prick.
Farsans skott hade tagit
högt i benet, i leden under bogbladet och gått ut mellan frambenen utan att
penetrera bröstkorgen.
Raija hade jobbat med grisen
i 4 timmar och det var minst en mil mellan skottplatsen och där Kalle lyckades
avsluta eftersöket.
Man börja förstå hur sega
grisarna är.
Den gamla gyllene regeln att
ett eftersök ska genomföras med en dåres envishet känns inte som en överdrift,
speciellt inte när vi är två dårar i samma bil..
När jag lämnat av Kalle och
Raja i Ryggamo så ringde Mobilen igen.
KL var nu 04.50 Det var
frugan som sa:
- lever du?
– Jodå! Jag är hemma om 10 minuter, svarade
jag.
– Ok, Sa hon och la på.
Hon älskar nog mig trots
allt.
E-post: 9831svensson@telia.com